Martin Strid hade kanske en poäng
Martin Strids värderingar hör hemma på vikingatiden, men någon Särimner är han inte.
Enligt den nordiska mytologin blev galten kokt och uppäten varje dag, ändå dök den upp varje kväll. Ständigt lika välgödd.
SD-politikern Martin Strid är inte lika magisk. Under Sverigedemokraternas landsdagar hävdade han att muslimer ”inte är människor fullt ut”. Anförandet sändes live i SVT och snart kände han sig tvingad att begära sitt utträde ur partiet.
Nästan alla tog avstånd. Företrädare för de sju andra riksdagspartierna gjorde det. Partikamraterna, med Jimmie Åkesson i spetsen, gjorde det. Ute i stugorna loggade svenskarna in och gjorde det.
Få missade chansen att fördöma denna sällsynt grova rasism. Det var ett friskhetstecken, kanske. Om det inte vore för verkligheten.
Förra året konstaterade SOM-institutet vid Göteborgs Universitet att 54 procent av svenskarna har en negativ syn på islam. Det var en ökning sedan den föregående mätningen.
Samtidigt hade den negativa synen på judendom, hinduism och buddhism minskat mellan de två senaste mätningarna.
Redan för tio år sedan visade en undersökning från Uppsala Universitet att varannan svensk vill förbjuda muslimska kvinnor att bära slöja på jobbet eller i skolan. Färre lär inte tycka så i dag.
Mellan år 2011 och 2015 ökade antalet anmälda islamofobiska hatbrott med 101 procent, enligt Brå. I majoriteten av fallen var gärningspersonen obekant för den utsatta.
Samtidigt blir vi alltmer negativa till mångfald i allmänhet. I Mångfaldsbarometern i fjol tog var tredje svensk avstånd från påståendet att samhället ska låta nyanlända bevara sin kultur.
Att vara eller inte vara, det är frågan. Svaret är inte vad jihadister tror sig göra i Guds namn. Svaret är vilket liv du kan leva i ett land där majoriteten av invånarna har en negativ syn på din tro, utan att ens ha träffat dig eller pratat med dig om den.
Svaret är också hur du lever när var tredje medmänniska vill beröva dig på din kultur. Oavsett om du följer lagar och regler, oavsett hur mycket skatt du betalar, oavsett om du förutom din egen kultur dessutom anammar den svenska.
Martin Strid är inte Särimner. Han är inte längre ett politiskt problem, han kommer inte tillbaka. Som om det spelar någon roll.
Den sällsynt grova rasismen har alltid blivit förpassad till skamvrån. Fördomar är svårare att ta död på, de är ständigt lika välgödda.
Kanske har Martin Strid till och med rätt, frågan är åtminstone befogad:
Är du människa fullt ut om du inte får vara det?
Buddhism
Enligt ”Svenskarna och världsreligionerna” (SOM-institutet, 2016) är buddhism den världsreligion som svenskarna är mest positiva till, näst efter kristendom. Det var innan händelserna i Burma.
I det buddhistiska landet pågår nu en etnisk rensning av den muslimska minoriteten rohingya. 600 000 rohingyer har nyligen tvingats fly till grannlandet Bangladesh.
Kommer detta att påverka vår syn på buddhism? Antagligen inte.