Ett bevis för att ondskan styr den fria marknaden
Min favorit bland årets valkampanjer är sossarnas affischer med fotomodeller i pyjamas. Mest för den självklara kopplingen mellan snygga ungdomar, trikåkläder och bisarra arbetsvillkor.
Nyligen pratade jag med en före detta anställd på det multinationella modeföretaget American Apparel – känt just för både sina mjuka bomullsplagg och sina stenhårda utseendekrav på personalen. Hon berättade hur cheferna på huvudkontoret plötsligt krävde att få se foton på alla som jobbade i butiken. De som bedömdes vara för fula skulle helt enkelt få sparken: ”Huvudkontoret ville till och med se foto på tjejen på lagret”, enligt källan, som själv sagt upp sig nu.
Historien om American Apparel borde göra vem som helst övertygad om att den fria marknaden styrs av inneboende ondska.
När företaget drog i gång för tio år sedan kändes allt så rätt: man tillverkade kravmärkta t-shirts i en klimatsmart fabrik i Kalifornien, engagerade sig i djurens rättigheter och donerade eko-kläder till orkanen Katrinas offer. På American Apparels hemsida poserar spansktalande textilarbetare vid solcellsdrivna symaskiner, glada i hågen över att få minimilön och tillgång till företagsgym.
Jo, jag var en av oss som gick på det här.
När de första American Apparel-butikerna öppnade i Stockholm var jag där bland basplagg i alla regnbågens färger. ”Detta är en industriell revolution” stod det på skyltarna. Och alla höll med. Klädbutikerna blev magneter för så kallade hipsters. Kassörskorna fick egna modebloggar och Dagens Industri beskrev det som ”världens första moderna företag”.
Den nya, schyssta kapitalismen var här! Inget var så typiskt för 00-talet som kidsens politiskt korrekta tights.
Att något inte stod rätt till på det snälla stora företaget kunde man kanske ha anat redan när den skandalomsusade grundaren Dov Charney polisanmäldes för sextrakasserier av kvinnliga anställda.
Härom veckan kom i alla fall en rapport om American Apparels brakförlust – minus 7 miljoner dollar hittills i år. Till det kommer en organisation som av experter beskrivs som ”ett dårhus” och uppsägningen av 1800 arbetare – som inte alls var lyckliga latinos, utan visade sig vara papperslösa invandrare.
Exakt där kraschar en hel generations tro på att storföretag har något samvete.
Om jag vore arbetslös ungdom i dag skulle jag behålla nattmössan på och vägra gå upp ur sängen.