Agenda om narkotika var en bisarr upplevelse
Det krävdes starka nerver för att ta sig igenom gårdagens Agenda.
Sveriges narkotikapolitik tillhör den hårdaste i västvärlden, vilket inte hindrade SVT:s flaggskepp från att ägna sändningen åt att driva tesen att den är för slapp.
Ansatsen var för all del ambitiös.
SVT har granskat 18 000 domar för ringa narkotikabrott och kommit fram till att cannabis är den vanligaste drogen i domstolarna och att de dömda återfinns i alla samhällsklasser i hela landet.
Inget nytt under solen skulle sannolikt vissa påpeka, men hellre en granskning för mycket än en för lite och mer kunskap är bättre än mindre.
Ett suggestivt reportage om civilklädda narkotikaspanares vedermödor i centrala Göteborg en löningsfredag – neonskyltar, regnvåt asfalt och smålangare som lägger benen på ryggen men blir upphunna av våra hjältar – följdes upp av en intervju med en rutinerad herre.
Han heter Lennart Karlsson och är kommissarie och ordförande i Svenska narkotikapolisföreningen, den enda lobbyföreningen i Sverige som gratis tillåts husera i lokaler tillhörande Polismyndigheten.
Karlsson bredde ut sig om hur välsituerade partyknarkare köper något gram kokain för att ha kul under helgen, obekymrade över att de därmed bidrar till att ekonomiskt göda de kriminella gäng som skjuter och spränger varandra.
En tankefigur som de senaste åren har varit populär, inte minst inom vänstern.
Programledaren Camilla Kvartoft, rutinerad och normalt mycket duktig, hade inga invändningar.
Här finns för all del en och annan fråga av moralisk karaktär att ställa.
Men vad som än en gång glömdes bort är all den forskning visar att de som knarkar ofta har lägre utbildning, sämre inkomst och är arbetslösa i en större utsträckning än andra grupper.
Sant är att det dras linor även i villor i Djursholm och i paradvåningar på Strandvägen.
Men gängkrigen är komplexa, drivkrafterna bakom morden varierar och den övre medelklassens och överklassens bidrag till att hålla verksamheten i gång torde vara betydligt större i debatten än i verkligheten.
Med tanke på att svensk narkotikapolitik är en av de mest repressiva i västvärlden finns ytterligare aspekter som det i går kväll varit rimliga att åtminstone snudda vid.
Som varför statistiken över narkotikarelaterade dödsfall visar att Sverige ligger mycket högt inom EU.
Eller varför västvärlden i stort går i en helt annan riktning än vad vi gör.
Stora delar av Europa har avkriminaliserat eget bruk av cannabis. Legalisering av reglerad försäljning är på gång i bland annat Tyskland. I Nordamerika pågår en liknande utveckling.
En av tankarna med det förändrade synsättet är att vrida knarkhandeln ur gängens händer. Om det blir så återstår att se, forskningen hittills spretar, men det är av underordnad betydelse i sammanhanget.
Det intressanta är att en stor politisk majoritet i Sverige inte ens vill utreda 1988 års kriminalisering av eget bruk av narkotika.
Detta trots att Folkhälsomyndigheten, vars rekommendationer under pandemin följdes närmast slaviskt, i flera år har förespråkat en sådan utredning.
Men inget av detta var av intresse för Agenda. Det var partyknarkare och neonskyltar för hela slanten.
Än värre blev det då justitieminister Gunnar Strömmer grillades i vad som i dessa sammanhang går under benämningen ansvarsutkrävande intervju, en term journalister plockar fram då de leker åklagare.
Samme Strömmer som för några veckor sedan lade fram en prillig lagprodukt han har ärvt från den förra regeringen, kraftigt skärpta straff även för dem som säljer endast små mängder narkotika.
Kriminalvården har närmast snyftande påpekat att fängelserna redan är överfulla och att det krävs 800 miljoner i tillskott för att klara detta, medan andra remissinstanser har påpekat att reformen slår mot mycket bredare grupper än bara de kriminella gäng som politiken vill ta krafttag mot.
Programledaren tog upp denna lagändring. Men inte för att påpeka tokigheten i det hela.
Nej, i anklagande ton frågade Kvartoft varför inte Strömmer passade på att höja straffet för den som köper och brukar knark när han ändå var i farten.
Justitieministern vred sig, tog en klunk vatten, mumlade någonting om att just en sådan straffskärpning kanske inte skulle få nämnvärd effekt, journalisten ångade på, partyknarkarna och gängmorden gjorde snart entré igen.
För säkerhets skull visades en liten snutt då statsminister Stefan Löfven för några år sedan dundrade mot överklassens narkotikavanor i ett töntigt försök att reducera frågan till klasskamp.
Strömmer sa alla de där sakerna en politiker i hans position förväntas säga. ”Utomordentligt allvarligt”...”bidrar till finansiering"”... ”redan på dagens nivå leder straffen till konsekvenser”....
Men programledaren gav sig inte. Det hela blev bara mer och mer bisarrt.
Till slut framstod justitieministern som en övervintrad hippie från Woodstock som anser att Tage Danielsson var lite väl hård mot kriminaliteten i filmen ”Släpp fångarne loss, det är vår”.
Vilket i sig onekligen är en journalistisk bragd.