Vi lever i ett nytt penningdyrkande samhälle
Om Sverige som nation och demokrati hotas av organiserad brottslighet så är det inte av smågangstrar som springer runt och försöker skjuta varandra och ibland lyckas.
Dessa förmågor utgör tvivelsutan ett akut, övergående och förargligt problem. Därutöver skapar de personliga tragedier och ett fysiskt hot mot sin omgivning. De tillhandahåller dessutom underlag för lättproducerad våldsjournalistik och flygbränsle åt den bruna högern, eftersom ligamedlemmarna vanligtvis har föräldrar födda i Afrika eller Mellanöstern.
Följaktligen börjar medierna hota oss med ”lågintensivt inbördeskrig” och beskriver svenska städer som ”krigszoner” eller rentav hur ”svenska gäng hotar grannländer”. Så att politikerna börjar dilla om att kalla in Försvarsmakten i kampen för vår överlevnad.
Det politiska spelet mellan högerpartierna och sossarna är inte bara vämjeligt och förolämpande gentemot väljarnas förmodade fallenhet för att vara lättlurade. Där finns ett betydligt verkligare systemhot.
Ty sant är att en växande organiserad brottslighet smyger under radarn, i skydd av skjutande smågangstrar i undervegetationen. Enbart den så kallade välfärdsbrottsligheten, fusket med alla bidragssystem, kostar oss idag kring 13 miljarder årligen. Brottsvinsten på narkotikamarknaden landar kring 3 miljarder, just passerad av brottsvinsten från bedrägeriverksamheten. Den organiserade brottsligheten håller dessutom på att äta sig in i välfärdsindustrin, vilket väl knappast var avsikten med högerns privatiseringspolitik.
Det är dock inte bara cynisk politisk taktik från högern och medjamsande från sossarna som får oss alla att rikta blicken enbart mot inbördesmördande förortsligor, trots att de är en så liten del av den organiserade brottsligheten.
Mord är visserligen ett primitivt brott jämfört med storskaligt skojeri med bidrags- och välfärdssystemen. Men mord anses sen biblisk tid som det grövsta av alla brott. Stöld av en miljard straffas därför lindrigt i jämförelse. Och skapar inte på långa vägar lika lättproducerad och säljande journalistik. Det leder till att de självskjutande förortsligorna hamnar i centrum för all uppmärksamhet och därtill binder polisens mesta resurser. Vilket gynnar den mer storskaliga ekonomiska brottsligheten med minskad upptäcksrisk. Sammantaget uppskattas den ekonomiska brottslighetens omsättning till 100-150 miljarder årligen.
Det är nedslående att mot den bakgrunden se högern och sossarna tävla om vem som kan kräva hårdast straff för skjutgangstrarna i den ekonomiska brottslighetens gärdsgårdsserie.
Frågan är på vilket avgörande sätt Sverige har förändrats så att vi hamnat i denna historiskt sett helt nya situation. SD har svaret som en blixt. Det har kommit för många svartskallar som till sin natur är brottsliga. Det är ett ”importerat” etniskt problem.
Men den största förändringen i Sverige under de senaste 40 åren är inte etnisk utan ekonomisk och politisk. I år är inkomstskillnaderna i Sverige enligt SCB de största sedan mätningarna började 1975. Fem år senare, år 1980, var Sverige världens mest jämlika land. Idag är det tvärtom. Som kolumnistkollegan Andreas Cervenka påpekade senast 3 oktober: ”Fördelningen av förmögenheter är mer ojämn än i nästan något annat jämförbart land i västvärlden och mer snedvriden än i El Salvador, Nigeria och Venezuela”. Vi har blivit världselit i miljardärer.
”Att tjäna pengar” är enligt 47 procent av landets ungdomar det viktigaste i livet, enligt den senaste undersökningen i Ungdomsbarometern. För tio år sen var siffran 36 procent. Redan 2018 pekade den ansedda tidningen The Economist på ”den tydliga kopplingen mellan ojämlikhet och kriminalitet”.
Vi lever i ett nytt penningdyrkande samhälle av ett slag vi aldrig tidigare skådat. Ordet ”solidaritet” är borta ur sossarnas medvetande. Ett antal toppsossar använder häpnadsväckande oblygt sin politiska karriär som språngbräda in i näringslivet. Förre partiordföranden Göran Persson bör redan ha roffat åt sig sin första halvmiljard, åtminstone kvartsmiljard. Somliga unga influencers blir stormrika på att kränga ompaketerat smink till småflickor.
Den tonårsgangster som just cashat in snabba 100 000 på att mörda begav sig genast till NK för att köpa synliga bevis på att han lyckats i livet. Bland annat en keps med bokstäverna Gucci, vilket gjorde den extra dyr och därför extra kreddig.
Den där Guccikepsen har etsat sig fast i mitt minne för evigt som metaforen för vad som verkligen hotar vårt system och hur Sverige förändrats.
Medan våra politiker rantar runt i cirkel och babblar om hårdare straff för att rädda nationen. Vilket ingen enda av dem rimligtvis tror på. Så dumma kan de inte vara. Men Moderaterna vågar inte ens vara moderater längre, av rädsla för Sverigedemokraterna. Och sossarna vågar inte längre vara sossar. Också de av rädsla för Sverigedemokraterna.
Men om inte sossarna blir sossar på nytt, och Moderaterna moderater på nytt, så har vi inte längre någon fungerande parlamentarisk demokrati. Där finns hotet. Inte hos skjutande smågangstrar.
För övrigt anser jag att…
…man inte nog kan förvånas över den energi som moderaten Hanif Bali och hans partikollega Arin Karapet, i senaste SVT:s ”Sverige möts”, lägger ner på att bevisa att allt elände i Sverige beror på att sådana människor som de själva släppts in i landet.
…årets Bokmässa i Göteborg förde det goda med sig att jag på restaurang ”Gurras” intog min bästa krogmiddag i Sverige på 25 år. Och på La Cucina italiana min bästa italienska middag i Sverige sen lika många år.