Skogen och hoppet växer i Detroit
Man brukade komma snabbt fram på Woodward Avenue men nu är körbanan trång för här ska en spårvagn snart plinga fram.
Man brukade kunna gå in i den övergivna Packardfabriken där det fortfarande växer träd på det gamla spruckna taket. Här tillverkades för länge sedan lyxbilar och sedan blev den enorma spökfabriken med dess trasiga rutor, insjunkna tak och farliga väggar en symbol för Detroits nedgång och fall.
Nu är området stängt för obehöriga och arbetare med gula hjälmar på huvudet är i full gång med att renovera byggnaderna. Här ska bli industrilokaler,
hotell, bostäder, nöjesetablissemang och gud vet vad.
Chris Burns, 46, körde tidigare limousin men nu styr han en gräsklippare mellan två fabriksbyggnader, än så länge fallfärdiga och farliga att ge sig in i. Bara det är en förunderlig syn. Snygga, välklippta gräsmattor bland Detroits ruiner.
Några minuters bilresa bort finns en ännu märkligare syn: skogsplanteringar i slummen.
Det är finansmannen John Hantz bidrag till att omvandla staden som är en global symbol för industriellt och urbant förfall. Hantz köper upp tomter med övergivna hus, river dem och planterar träd.
Så får de människor som fortfarande är kvar en vacker, rofylld omgivning i stället för knarklangarnas högkvarter och smågangstrarnas lekstugor.
På en del av odlingarna har träden växt till sig och är stora och starka. På andra är de fortfarande späda plantor. Det fantastiska är att de står kvar, orörda, i en omgivning där kriminaliteten är endemisk och där det sker 14 husbränder – per dygn.
Kanske är det så enkelt att där det finns hopp, där minskar kriminaliteten, där vårdar människorna sin omgivning. Kanske är det så enkelt att där det blir ordning, där vill inte busarna vara.
Chris Burns känner hopp. Limousinen han körde, den blev stulen. Området han bor i, där har det varit mycket anlagda bränder. Han tror det blir bättre nu.
– Kanske kan jag spara till en ny limousin.
Detroit är en stad med skandalöst usla skolor, en skrämmande mordstatistik och allt annat elände ni kan tänka er. Men det är fantastiskt att se kraften när unga, kreativa människor och slipade miljardärer ser att här finns något att skapa och pengar att tjäna.
John Hantz planerar att skörda sitt timmer om ungefär 40 år.
Så långsiktiga är nog inte de som köper Detroits slitna, övergivna skyskrapor. Men något händer, det går framåt, och bara det känns som ett mirakel.
PS. På kvällen går vi till en ny restaurang på en liten gata in från Woodward. Ägaren berättar att rutorna är skottsäkra. Jag vet inte om jag ska tolka upplysningen positivt eller negativt.