Massmördandet i Gaza lär fortsätta fram till Eurovision
Måste medge att jag inte riktigt kan föreställa mej scenen när 20-åriga Eden Golan kommer in på scenen i Malmö för att framföra Israels bidrag till den internationella sångtävlingen ESC. Sannolikt pågår då fortfarande massmördandet i Gaza.
Viftar hon med israelisk flagga, viftas det med sådana i publiken, finns där palestinska flaggor eller har särskilt utkommenderade säkerhetsvakter beslagtagit sådana otillåtna politiska symboler, kommer sändningsledningen att strypa ljudet från publiken när det blir buanden och ersätta det med inspelat applådjubel, hörs förresten ljudet från demonstrationer utanför eller har tolvhundra extrainkallade poliser lyckats driva undan alla demonstranter utom hörhåll och hur oberörd kan artisten Eden Golan framstå i detta kaotiskt politiska helvete?
Jo, det kanske hon kan, hon har ju deltagit i politiskt kontroversiella sångmanifestationer förr. Som på Krim 2016 för att fira Rysslands erövring av regionen.
Till dags dato har Israel lyckats åstadkomma fler civila dödsoffer i Gaza än vad brittiska och amerikanska bombflygsdivisioner klarade av i Dresden våren 1945, den massaker som senare blev FN:s ursprungsmått för att definiera vad som var krigsförbrytelse medelst bombflyg. Och om tre månader, vid Eden Golans manifestation för krigsförbrytarstaten Israel i Malmö, så är antalet mördade palestinska civila avsevärt högre än nu. Det har vi premiärminister Netanyahus ord på.
Detta är en politisk mardröm, en absurditet i nivå med att en maskerad sångtrupp från Hamas skulle äntra scenen i Malmö för att framföra en av sina kampsånger. Eller åtminstone som om Ryssland på nytt skulle bjudas in till denna påstått opolitiska fredssammankomst.
Men hittills har ingen makthavare sagt annat om saken än god dag – yxskaft. Det där med att utesluta Ryssland efter anfallskriget mot Ukraina är en helt annan sak, hävdar arrangören European Broadcasting Union (EBU). Dock utan att närmare förklara på vilket sätt det är en helt annan sak. Men, tillägger EBU fräckt, sångtävlingen är ju helt opolitisk. Fast så är det ju alldeles uppenbart inte.
2022 när Ryssland kastades ut från tävlingen vann Ukraina omröstningen av starkt bidragande politiska skäl. Azerbajdzjan, Armenien och Ryssland (före den politiska diskvalificeringen) gjorde stora propagandanummer när de hade värdskapet för arrangemanget. Och just apropå Ryssland förklarade Sveriges Radios Cilla Benkö, då i styrelsen för EBU, att ”det finns gränser för vad en medlem kan göra inom gränsen för EBU”. Klumpigt formulerat men kristallklart.
Enligt den logiken skulle Israel alltså ännu inte ha dödat tillräckligt många kvinnor och barn för att nå denna politiska gräns. Vilket är ett drastiskt politiskt ställningstagande. SVT:s programchef Eva Beckman menar att ”det vore förfärligt med en bojkott, Eurovision skapades som ett fredsprojekt och ska inte vara politiskt”. Hon tillägger att ”det är inte upp till SVT att bestämma vem som får vara med”, en populär undanflykt visar det sig. Kulturminister Parisa Liljestrand (M) framhåller att regeringen inte har något att säga till om. Liksom kommunstyrelsens ordförande i Malmö Karin Stjernfeldt (S) som tvår sina händer med att ”det är EBU som äger beslutet”.
Allt detta är snicksnack. Samtliga dessa makthavare är väl bekanta med begreppet ”säkerhetsskäl” med vilket man kan stoppa vad som helst. Och här skulle det inte ens verka konstigt, som när små kurdiska demonstrationer förbjuds av mindre uppenbara säkerhetsskäl.
De enda organiserade protesterna mot krigsförbrytarstatens deltagande i den förmenta fredsmanifestationen i Malmö har kommit från 1 005 svenska artisters protestupprop, liknande upprop finns också i andra länder. Detta har inte givit bombförespråkarna någon ro. Israels ambassadör Ziv Nevo Kulman steg fram i SvD (4 feb) med visdomen att ”det pågår ett krig i Gaza och självklart dör människor på båda sidor i krig”.
SvD:s ledarsida hävdade med näsan i vädret att de 1 005 artisternas ”kunskaper i Mellanösternfrågor möjligen sträcker sig till att kunna peka ut Israel på en blindkarta” och DN:s ledarsida sade sig med likartat klassförakt veta att de 1005 undertecknarna ”sovit sig igenom grundskolan” samt att rapartisten Yasin , dömd för människorov av annan rapartist, således begått ”typ samma sak som Hamas håller på med”. Varför samtliga undertecknare vore diskvalificerade.
För att ytterligare bevisa hur otillräkneliga de 1005 var hävdade samma, vanligtvis skarpsinta, ledarskribent i DN att dessa artister inte kunde ”se skillnad på en diktatur som bedriver ett anfallskrig mot en fredlig granne (Ryssland) och en demokrati (Israel) som försöker försvara sig”.
Varför slutsatsen måste bli att Ryssland skall uteslutas från sångtävlingen men inte Israel vars tappra ”försök” att försvara sig bara skördat några tiotusentals liv. Hittills.
Ingenting kan få vanligtvis förnuftiga människor att på detta sätt tappa förmågan att tänka som när Israel dödar för många palestinier.
För övrigt anser jag att…
…den orakade moderaten och regeringen måhända tog ut skadeglädjen i förtid när de drog in pengarna till FN:s biståndsorgan Unrwa i Gaza. De israeliska beskyllningarna mot Unrwa för ”terrorism” har ännu inte bevisats. Men starkt ifrågasatts i angloamerikanska medier.
…när bossen i spelbolagens branschorganisation Gustaf Hoffstedt ylar i Expressen om demokrati och spelbolagens ”yttrandefrihet” (reklam) är det inte bara komiskt. Den jäveln får nöja sig med att denna lurendrejeriverksamhet märkligt nog ännu inte förbjudits.