De rikaste har tredubblat inkomsten – klyftorna i Sverige har ökat i tjugo år

Klyftorna ökar i Sverige. De rikaste tjänar tre gånger så mycket som de gjorde för tjugo år sedan.

Samtidigt har de fattiga blivit fler.

Regeringens vårbudget, som presenterades i dag, innehåller en redogörelse av hur fördelningen av inkomsterna sett ut i Sverige mellan 1995 och 2015.

De flesta politiker säger att de vill motarbeta ökande klyftor. Större avstånd mellan människor antas skapa oro och förbittring.

Analysen är det sannolikt inget fel på. Däremot handlaget. Medan socialdemokratiskt ledda eller moderatledda regeringen talat om att bekämpa ökande klyftor och utanförskapet så har det ekonomiska avståndet mellan människor ökat kontinuerligt under de senaste tjugo åren.

De har alltså komplett misslyckats. Inte bara under något enstaka år utan under flera decennier.

Den rikaste procenten av befolkningen tjänar nu 286 procent mer än de gjorde 1995. Samtidigt har andelen som klassas som fattiga, som tjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten, ökat år från år.

Mellan 1995 och 2015 ökade hushållens reala ekonomiska standard, alltså efter inflation och skatter, med 74 procent eller 2,8 procent per år.

’Men de som tjänar mest har fått en betydligt högre ökning än de som tjänar minst. Därför har skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare ökat även om alla har fått det bättre.

1995, tjänade den bäst betalda halvan av befolkningen drygt 65 procent av samtliga inkomster. Tjugo år senare hade andelen ökat till knappt 71 procent. Hela ökningen beror på de tio procent som har bäst inkomster. Den bäst betalda procenten av befolkningen har mer än fördubblat sin andel av de totala inkomsterna till 8,3 procent.

En förklaring till att de högst betalda drar ifrån är avkastningen på kapital. Både fastighetspriserna och börsen har ökat kraftigt över tid och det gynnar dem som har pengar över att satsa på den typen av investeringar.

Högst standard har personer runt 60 år. De är oftast fast etablerade på arbetsmarknaden, har skaffat sig det de behöver och har utflugna barn.

De som ökat sina realinkomster minst under de senaste tjugo åren är 65-plussarna, 20-29-åringar som fortfarande pluggar, ensamstående med barn och de som inte jobbar heltid. En viktig förklaring till att de halkat efter är att transfereringarna, exempelvis pensioner, barn- och bostadsbidrag ökat betydligt långsammare än lönerna.

Omkring hälften av de ökade klyftorna beror på att befolkningen ser annorlunda ut nu än för tjugo år sedan. Personer i produktiv åler, det vill sga mellan 18 och 64 år har minskat liksom de som bor tillsammans eller är födda i Sverige.

Grupper som ökat i omfång är äldre, ensamstående och födda i länder utanför EU. Fler och fler är högutbildade vilket bland annat hänger ihop med att mer än var tionde industrijobb har försvunnit sedan 1987.

Ökade inkomstklyftor är en internationell trend. De verktyg en regering har till sitt förfogande är ganska klena jämfört med exempelvis flyktingströmmar och världskonjunkturen. Men dit hör exempelvis höjda - och sänkta - skatter och bidrag.

På den vägen fortsätter regeringen i den här budgeten där det aviseras sänkta skatter för pensionärer med omkring 200 kronor i månaden nästa år, sänkt skatt för personer med sjuk- och aktivitetsersättning med omkring 125 kronor i månaden, även det nästa år och beslutet att låta fler löntagare än nu betala statlig inkomstskatt.

Men som sagt, mot internationella trender, står sig alla regeringar, röd som blå, slätt. Trots att klyftorna ökar är Sverige ett av de EU-länder som har lägst inkomstskillnader. Finland har lika små, Slovakien, Slovenien och Tjeckien har mindre.