Åkesson och Kristersson flyter ihop

M måste skärpa profilen

Att bli ifrågasatt som regeringsbildare måste Ulf Kristersson undvika.

Människor lägger hellre sin röst på originalet än på kopian.

Det är ett bekymmer för Ulf Kristersson. Ett superproblem kan man också säga.

Det är inte konstigt att SD har ett avgörande inflytande över regeringspolitiken. Störst går först.

Men för partiledaren Ulf Kristersson (M) är det ett problem. Det är svårt att veta var Sverigedemokraterna tar slut och var Moderaterna börjar.

Oklarhet är det värsta som finns i politiken om man vill bli, vara eller förbli en vinnare. Och det vill självfallet Ulf Kristersson och Moderaterna.

Dagens regeringsunderlag är ovanligt. Regeringens tre partier har stöd av 29 procent av väljarna. Det är en koalition med smal bas i riksdagen.

Men genom samarbetet med SD har regeringen dock en majoritet. Jimmie Åkessons SD är det största i regeringsunderlaget med sina 20,5 procent. Det ger dem ett avgörande inflytande.

Resultat: Sverigedemokraterna och Åkesson framstår som dem som håller i taktpinnen. Inte Ulf Kristersson och Moderaterna, det regeringsbärande partiet.


En bidragande orsak är SD:s ledande roll i frågor som har med lag och ordning och migration att göra, två av de politikområden som väljarna - och regeringen - rankar som de viktigaste .

Moderaterna framstår inte bara som de anslutit sig till en rad SD-förslag. Utan också som de adopterat SD:s förklaringsmodell. Att en misslyckad integration av för många människor har lett till den omfattande gängbrottsligheten.

Man kan tänka sig andra förklaringar. Exempelvis en avgrundsdjup bostadssegregation som inte motarbetas av satsningar för att bryta effekterna av den. På skola, jobb och annat som man vet minskar intresset för att begå grova brott.


Ulf Kristersson är inte bara statsminister. Han är dessutom partiledare för Moderaterna, i årtionden det näst största partiet i riksdagen men sedan valet förra året nerpetad till bronsplatsen. Han vill självfallet leda regeringen även efter nästa val, 2026, och helst också kliva tillbaka på silverpallen

Men hur ska han åstadkomma det? Stödet för Moderaterna har minskat i tre val i rad. Under samma tid har Sverigedemokraterna ökat, val för val.

Att misslyckas med att nå fler väljare kan bli förödande för Kristersson. Då är risken att Jimmie Åkesson gör anspråk på statsministerposten. Och att det kravet blir omöjligt att säga nej till.

Vid en träff med riksdagsjournalister för ett par veckor sedan ryggade Åkesson inte för tanken på att bli statsminister. Före valet var hans ambitioner lägre. Då såg han sig som justitieminister om SD ingick i regeringen.


Åkesson och SD i förarsätet är en mardröm för Moderaterna. Inte bara för att det innebär ett maktpolitiskt magplask. Utan också för att det skulle leda till en svår identitetskris.

Moderaternas självbild är att de är ett regeringsbärande parti, likställt med Socialdemokraterna. I superviktiga frågor för landet, typ Nato-ansökan, gör M och S alltid upp.

Att bli ifrågasatt som regeringsbildare måste Ulf Kristersson undvika. I nästa val gäller det för honom att se till att Moderaterna blir större än SD. Eller åtminstone obetydligt mindre. I valet 2022 skilde det 1,4 procentenheter till SD:s fördel.


Men hur ska det gå till? Svaret är lika enkelt som svårt. Att undvika att bli en kopia av Sverigedemokraterna.

Väljarna måste begripa vad som är Moderaterna. Eller som jag skrev i artikelns inledning, var SD tar slut och Moderaterna börjar. Skillnaden måste vara tydlig.

Men även här har M en svår motståndare i SD. Tydlighet är en av SD:s starkaste tillgångar. Det räcker med att kasta ett öga på deras hemsida för att mötas av rubriken ”Det här vill vi” och ett antal korta punkter som ”bil och bränsle”, ”brott och straff” och ”inte som alla andra”. Oavsett vad man tycker om SD:s förslag är det föredömligt klart och tydligt.

Moderaterna har inte gynnats av att de trätt in på SD:s hårda brottsbekämpande väg. Ett år efter regeringsskiftet har Sverigedemokraterna fortfarande ett rejält försprång framför Moderaterna på områdena ”lag och ordning”, ”flykting och invandring” och ”integration”. Enligt Aftonbladet /Demoskop har gapet mellan de båda partierna ökat på ett av områdena, ligger still på ett och minskat på det tredje.

Än har Ulf Kristersson tid på sig. Valet ligger drygt 34 månader bort. Räcker det?


TRE SPANINGAR

Just nu ser det ut som Sveriges Natoansökan godkänns tidigast i mitten av november. Ungerska parlamentet behandlar den först den 6:e november. De har lovat att inte vara sist, före stoppklossen Turkiet. Då har det gått mer än 1,5 år sedan ansökan lämnades och sju månader sedan Finland gick med.
Valberedningen (MP) vill att Märta Stenevi och Daniel Helldén blir språkrör på kongressen i november. Men ta det inte för givet. 2002 kom valberedningens förslag, Claes Roxbergh, och Peter Eriksson, i sista stund överens om att Eriksson var bättre. Det tyckte kongressen också.
Jag vet inte om Kristina Edlund (S) och Niklas Borg (M), kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande, i Linköping läste en av mina tidigare kolumner. Men i alla händelser efterlyser de det som var ämnet för den, nationell samling mot gängvåldet. ”Pajkastning” är Borgs dom över dagens debatt.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.