Högsta domstolen bör ta upp miljöskandalen i Ronneby
Förgiftat dricksvatten måste leda till konsekvenser.
Det är viktigt att Högsta domstolen prövar invånarnas stämning av det kommunala vattenbolaget i Ronneby.
Tusentals invånare i brukssamhället Kallinge drack dag ut och dag in förgiftat vatten.
Vattenverket i Brantafors stängdes omedelbart då skandalen för tio år sedan uppdagades och den omfattande undersökningen av invånarna som gjordes visade att halterna av miljögifterna PFAS var bland de högsta som någonsin hade uppmätts i världen.
I65 invånare stämde det kommunala vattenbolaget. Seger i tingsrätten, förlust i hovrätten, prövningstillstånd begärt i Högsta domstolen.
Det finns givetvis skäl till att hovrätten bedömde att en av de största miljöolyckorna i Sveriges moderna historia inte ska leda till skadestånd för de drabbade.
Domstolen ansåg att de höga halterna av gift i blodet visserligen innebär en förändring av kroppen, men att de som stämde vattenbolaget inte kunde bevisa att förändringarna i sig utgör en skada.
Och utan bevis för skador, håller inte argumentationen juridiskt.
Det kan vid en första anblick te sig som ett rimligt, för att inte säga självklart, resonemang.
Men som exempelvis Mattias Öberg, biträdande professor i toxikologi vid Karolinska institutet, har påpekat uppstår en orimlig situation.
En liten flicka i Ronneby kan redan vid födseln vara marinerad i PFAS. Det kan längre fram i livet leda till hormonrubbningar och infertilitet.
Men det är ju någon gång i framtiden och förgiftningen preskriberas efter tio år. Den drabbade är med andra ord rättslös.
Hovrätten för ett resonemang om just svårigheten för drabbade att bli gravida. Det konstateras att forskare observerat att risken att drabbas av denna hormonella obalans är fördubblad i Ronneby.
Det innebär att hälften av de som drabbas med stor sannolikhet hade fått dessa problem ändå. Alltså kan ingen individ påvisa att just hennes sjukdom orsakades av PFAS.
Beviskraven är med andra ord hopplösa. Detta är, försiktigt uttryckt, ingen god ordning.
I princip full enighet råder om det vetenskapliga underlaget i ärendet, ändå kommer två domstolar till totalt olika slutsatser.
Över 30 grundvattentäkter runt om i landet ligger nära brandövningsplatser där PFAS har använts i skum. Risken att fler än invånarna i Ronneby har drabbats är med andra ord inte obetydlig.
I USA har miljöjurister i över 20 år kämpat mot storbolag om dessa molekyler och skadestånd på motsvarande flera miljarder kronor har betalats ut.
Domen i hovrätten sätter ljuset även på någonting större än just PFAS:
Vilka rättigheter har konsumenter då det kommer till miljögifter som inte leder till sjukdom omedelbart utan senare i livet?
Nuvarande skydd ser onekligen ut att vara alldeles för svagt.
Kanske är det så att friandet av vattenbolaget var det juridiskt mest korrekta. I så fall behöver lagstiftaren en fingervisning om att ett arbete finns att göra.
Jag har svårt att tänka mig att riksdagen då de i dag gällande paragraferna skrevs tänkte sig att miljögifter som leder till kroppsliga försämringar och på sikt sjukdomar, inte ska leda till att ansvar utkrävs.
Skäl för Högsta domstolen att pröva stämningen saknas sannerligen inte.