Sluta gnäll på oss – när det är ert fel
Varför ropar ni efter något ni ändå inte klickar på? Den frågan bör de flesta som konsumerar journalistik ställa sig.
Varje vecka ser jag hur kända och okända twittrare hånar journalister och journalistiken i Sverige. Slask, trams och ”hittepå”, det har blivit en folksport att förminska yrket - på helt fel grunder.
Sveriges stora nyhetsredaktioner skickar folk på reportageresor till Afghanistan och Syrien. De gräver i vad regeringen håller på med, vad vinsterna gjort med välfärden och berättar om hur illa ställt det egentligen är med den svenska skolan.
Ibland läser ni. Ibland scrollar ni förbi. Det är kanske för tungt. För svårt att ta till sig. Eller så är det vi som inte gjort en tillräckligt smart puff för att locka dig till läsning.
Men en sak står klart: Den bästa, tyngsta och dyraste journalistiken, det som många skulle kalla för kvalitetsjournalistik, är inte det som folk klickar på och delar mest.
Och det är faktiskt till stor del ert fel.
Den 15 mars i år var det treårsdagen av det syriska inbördeskriget. Den dagen twittrade jag massor av bilder och korta berättelser om olika människoöden. Det var tungt. Mycket tragedi, sorg och död. Det är en väldigt effektiv metod för att förlora följare. Jag förstår varför.
Ni läsare har vant er vid era skräddarsydda flöden. Vill ni inte ha nyheter om Syrien så är det lätt för er att scrolla förbi - eller avfölja. En journalistkollega gjorde det. Han var ärlig med saken: ”Jag vill inte se det där”. Och han bestämmer vilka nyheter han nås av.
I söndags levererade en av landets mest drivna journalister, Niklas Orrenius, ett reportage i DN om syrier på flykt från mardrömmen i hemlandet.
Den texten, som tog två månader att få ihop, hyllades av en enig journalistkår på Twitter. Men den delades bara knappa 500 gånger på Facebook. På DN:s sajt tog den sig in på topp tio mest lästa - den borde ha toppat.
Det gör mig frustrerad. Hur är det möjligt att ni läsare efterfrågar ”kvalitetsjournalistik” men vägrar ta till er den? Det är enkelt. Ni orkar inte. Den är för lång. Inte tillräckligt underhållande. Kanske ger ert ointresse ett dåligt samvete. Då är det lättare att hävda att det inte görs bra journalistik.
Aftonbladet är Sveriges största nyhetskälla. Ni får nyheten, analysen och fördjupningen. Allt är inte liv och död. Kvällstidningar bör också underhålla, något ni brukar ha åsikter om.
Allt blir inte perfekt. Ibland publicerar vi skit. Men det minsta man kan begära är att ni läser den journalistik ni ropar efter. Varje klick på en text om Syrien gör skillnad. Vi kommer fortsätta att skriva om kriserna i Afrika, men varje delning gör det lättare att motivera varför.
Det är så ni finansierar journalistiken vi levererar gratis. I slutänden är det ni som väljer. Och om ni väljer granskningen av vinsterna i välfärden så lovar jag att det står 100 journalister på kö för att gräva och berätta.
Eller så vägrar ni. Men gnäll då inte. Det är bara oärligt.
Vi kan bli bättre på mycket, det är få som förnekar det. Men det kan faktiskt ni också.