Något är ruttet med Arbetsförmedlingen
Varje dag går jag förbi Arbetsförmedlingens kontor i Stockholm. Det glädjer mig. Jag sträcker på mig. Jag tog mig ut. Och nu ber jag om ursäkt redan innan ni läser nästa mening:
Jag avundas ingen som är inskriven.
Arbetsförmedlingen är Sveriges mest utskällda myndighet. Jag börjar förstå varför.
I förra veckan träffade jag en arbetsgivare som länge samarbetat med AF.
Hans bekännelser får mig att konstatera: Något är ruttet.
Min egen erfarenhet gav mig den insikten. Jag var inskriven för sex år sen i några månader. Jag hade precis avslutat mina studier men ännu inte tagit steget in i arbetslivet. Varje morgon lyckades AF få mig att känna mig obetydlig, överflödig och hopplös. Jobben jag tvingades söka var helt meningslösa. Jag, min bordsgranne och vår handläggare förstod mycket väl att det inte skulle leda någonstans. Det såg säkert bra ut i statistiken, men det var själsdödande.
Statistiken ja, i veckan träffade jag en så kallad källa. Han är en före detta arbetsgivare med god insyn i Arbetsförmedlingens metoder för att få ut folk i arbete. Under en lunch gick han steg för steg igenom hur företaget utnyttjade myndighetens desperation för egen vinning - och allt var lagligt.
Han drev tillsammans med sin partner ett bemanningsbolag inom byggbranschen. Rivjobb. Enkla - men fysiska. Företaget specialiserade sig på att ta in nystartsjobbare från AF.
AF försåg bolaget med billig, subventionerad arbetskraft. Bemanningsbolaget hyrde senare ut samma personer till andra verksamheter, men för en mycket högre ersättning än vad de kostade företaget. Win-win. Den billiga arbetskraften ersatte deras ”vanliga” anställda, berättar han.
När nystartsjobbet nådde sin tidsgräns såg AF-handläggaren till att det förlängdes. Det behövdes knappt några förklaringar. Handläggaren ställde ibland inte ens några frågor. Ju fler som är ute på det som kan beskrivas som ”jobb” - desto bättre för AF-kontorets statistik. “De gjorde vad som helst för att få ut folk från kontoret”, säger företagaren till mig.
Han gick sen vidare till att berätta om fas 3-jobbarna. De kan vara rena guldgruvan för företagare utan moral. Den som tar emot en arbetslös från fas 3 får 5 000 kronor i månaden. Företagaren berättade initierat om hur företag i branschen som gärna tog in fas 3-arbetslösa och lät dem hänga på kontoret eller göra kaffe.
”Vandrande 1 000-lappar”, kallar han dem. ”De är ren vinst, utan något som helst åtagande. Fattar du vad det gör med människovärdet?”
Han fortsätter: ”Jag förstår att AF behöver frisera siffrorna, men de behöver inte göra det så lätt för oss”.
Hans bemanningsföretag tjänade miljoner på Arbetsförmedlingens bidrag varje år - för att ta emot anställda som de ändå behövde. ”Till råga på allt, Arbetsförmedlingen fick mig att känna mig stolt över att ha gjort arbetslösa och samhället en tjänst”.
Jag kokade av ilska långt efter vårt möte.
Större än FN?
Sex dagar efter OS i Sotji invaderade Vladimir Putins Ryssland ett grannland. För Internationella Olympiska Kommittén är det förmodligen business as usual. Idrott och politik hör inte ihop, sa Gunilla Lindberg för hundrade gången när SVT:s ”Uppdrag granskning” fick tag i henne 2012. Lindberg sa också att den olympiska rörelsen är större än FN. Jag undrar vad Ukrainas folk och Rysslands HBTQ-personer tycker om det uttalandet i dag.
Har du erfarenheter från Arbetsförmedlingen? Berätta gärna i kommentarsfältet.