Fälld för ett par jeans – friad för en miljard
Som väntat blev Lars-Eric Petersson, verkställande bonusroffare på Skandalbolaget Skandia, frikänd i hovrätten. Han och direktörskompisarna hade visserligen snott en mijard från bolaget, blåst småspararna och förstört ett av Sveriges äldsta företag. Men det är förstås inte brottsligt. Att en upphetsad tingsrätt tyckte att roffarens skulle ha två års fängelse kan förklaras av politiskt tillsatta och moraliserande nämndemän.
Förklaringen till att man kan gå fri om man snor en miljard måste sökas på flera plan. Vi börjar med det politiska.
Den estniska tonårsflickan är ett bra exempel. Hon kom med färja från Tallinn, åkte fast på Åhléns för snatteri av märkesjeans till ett värde av 800 kronor. Hon anhölls och kunde därmed inte använda sin returbiljett. Satt sen anhållen i tio dagar till en kostnad av 3 500 kronor om dagen, dömdes till villkorlig dom och sattes på ny färja till Tallinn, på skattebetalarnas bekostnad.
Rättssamhället var verkligen minutiöst noga i hanteringen. Tjuv av jeans måste ovillkorligen straffas, kosta vad det kosta vill. Snatterilagen är dessutom kristallklar och uttrycker utan tvekan medborgarnas syn på snatteri.
För miljardtjuvarna ser det annorlunda ut. Lagarna är oklara och medborgarnas syn på miljardstöld uttrycks inte i lagarna. Det var den politiska förklaringen.
Sen har vi förklaringen: överåklagare Christer van der Kwast. Roffare Petersson hade ju lyckan att få just denne åklagare emot sig. Och van der Kwast förlorar alltid.
Nåja, kanske inte alltid. Hans karriär genom åklagarsystemet bygger på att han fått den inbillade massmördaren Thomas Quick dömd för något tiotal mord. Quick har visserligen erkänt det mångdubbla antalet, även mord på personer som är i slivet. Men rent statistiskt fick van der Kwast meriten att ha ”vunnit” fler mordrättegångar än någon annan och beskrev sig själv som ”expert på seriemördare”.
Nu var det förstås så att Quick själv ville bli dömd för så många mord som möjligt. Enligt Quick var han den värsta mördaren i skandinavisk historia sen Hedenhös och framåt. Och hans advokat Claes Borgström, vars uppgift är att verka för klientens intresse, fick därmed den egenartade uppgiften att hjälpa till att få Quick fälld. Så med hjälp av både advokat och tilltalad lyckades van der Kwast vinna gång på gång. Till mediernas entusiastiska applåder – seriemördare utgör bra tidningsläsning.
Därefter har motgångarna hopat sig för van der Kwast. Det visar sig att andra misstänkta tenderar att neka, slingra sig, sprattla emot på allehanda sätt och dessutom ge sina advokater instruktion att försöka vinna. Då förlorar van der Kwast. Som exempelvis mot kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i Malmö.
Såvida han inte lägger ner förundersökningen. Enbart i år har han lagt ner sex av tio förundersökningar, däribland den rörande mutmisstankar mot en reporter på TV 4 som representerade för 900 kronor med en regeringstjänsteman. Bakomliggande brottsmisstanke mot tv och regering måste te sig något kuriös. Med tanke på att det under julveckorna representeras för åtminstone 100 miljarder i Stockholms innerstad. Våra lagar tillåter det, men har efterhand skärpts när det gäller invecklad bokföring.
Visserligen kan roffare Petersson och hans Skandiakumpan Ulf Spång fortfarande bli dömda i domstol. Men då gäller det skattebrott. Fast bara småsummor i jämförelse med den stora bonuskuppen, 32 och 25 miljoner.
Men när det gäller skattebrott är lagstiftningen klar som vatten, därför att både politiker och medborgare är emot skattesmitning på mindre belopp. Deras familjer kommer att vara förmögna i hundratals år framöver. Ätten Ramqvist på sitt slott vid Mälaren kommer att efter några generationers drill på schweiziska internatskolor att framstå som gammal fin överklass. Och snart kommer ingen i omgivningen att komma ihåg varifrån pengarna kom.
Skurkarna på Skandia kan alltså mycket hjärtligt önska varandra god jul.
Och vi andra bör nog ägna helgen åt att tänka på annat. Både för matsmältningens och julefridens skull. God jul!