Ingen uppmärksamhet är också ett statement

”No platform”-taktiken har nått Almedalen. Bojkott istället för protest på plats.

Ingen protest är också en protest. I alla fall nu, när nazister tillåts delta vid svenska politikerveckor och bokmässor.

Det fanns en tid, och den finns så klart delvis fortfarande, när antirasister samlades och skanderade i hopp om att överrösta nazisterna. Ofta slutade det i en uppgörelse mellan polis och motdemonstranter, och de senare anklagades för att bara ge nazisterna mer uppmärksamhet.
Lagom till Almedals-veckan väljer nu många svenska antirasister en annan väg. Med anledning av nazistiska Nordiska motståndsrörelsens deltagande har bland annat Feministiskt initiativ, utrikesminister Margot Wallström och en rad politiska nätverk bestämt sig för att stanna hemma.


Den antifascistiska parollen ”No Pasaran”, de ska inte passera, har ersatts av en annan: ”No platform”, ingen plattform.
Det är ingen slump.
Taktiken har sina nutida rötter inom Storbritanniens studentkårer, National Union of Students.
I första hand ska du verka för att rasister och fascister inte ska ges någon plattform. I andra hand ska du inte stå på samma plattform: Du bojkottar.


National Union of Students använder bland annat taktiken mot högerpopulistiska British National Party och den jihadistiska organisationen Al-Muhajiroun. Men även grupper och personer med godtyckligt obekväma åsikter har stoppats eller mötts av bojkott.

”No platform”-taktiken har hur som helst spridit sig till lärosäten världen över; ett svenskt exempel är hur konstnären Lars Vilks har tvingats ställa in föreläsningar.
Nu gör taktiken alltså debut på Almedalen, och senare i höst på bokmässan i Göteborg med anledning av den högerextrema tidningen Nya Tiders medverkan. Eftersom arrangörerna inte agerar väljer många att bojkotta i stället för att protestera på plats.


Så hur biter egentligen ”No platform” på den befarade normaliseringen av svensk nazism?
Argumentet om att mota Olle i grind verkar ju varken övertyga Almedalens eller bokmässans arrangörer. Och effekten av en bojkott kommer väl inte visa sig förrän nästa år.
Kritiken mot antirasisterna lär hur som helst låta som den brukar: Ni ger dem bara mer uppmärksamhet.