Lycka till Ukraina, det finns gränser för Sveriges solidaritet

Utrikesminister Ann Linde i söndagens Agenda i SVT.

Vilka val gjorde vi? Klarade vi tidens krav?

Vi kommer att ställas inför samma frågor som när vi ser tillbaka på andra världskriget. Gjorde vi rätt? Hur balanserade vi nödvändigheten att skydda vårt eget land med solidariteten med andra?

Just andra världskriget brukar vara ett tacksamt ämne för dem som vill tala om svensk feghet och undfallenhet. Vi borde ha mött tyskarna hårdare. Sagt nej till deras krav. Då hade vi sluppit att kallas svin i frack av dem som stred och led under tysk ockupation.

Det är lätt att vara tuff i efterhand. Att vara moraliskt obefläckad. Att utan tvekan stå upp för det som var rätt för 50 eller 100 år sedan.

Jag tillhör dem som anser att Sverige i stort sett agerade klokt under andra världskriget.

Och hur ska vi agera nu?

 

Ingen utom några debattörer i marginalen förnekar vad som pågår. Ryssland har inringat Ukraina. 130 000 ryska soldater är stridsberedda i norr, öster, söder och väster.

För ukrainarna är det en mardröm. I åtta år har Ryssland fört ett lågintensivt krig mot deras land, ockuperat Krim, skurit ut landområden som man kallar Folkrepublikerna Donetsk och Luhansk.

Mardrömmen har blivit surrealistisk. Ryssland ställer inga krav på Ukraina. Ryssland påstår inte att Ukraina har gjort något fel, Putin ljuger inte ens om några ukrainska ”provokationer”.

Ukrainas enda brott är att landet existerar och är demokratiskt. Visserligen en demokrati med fel och brister, plågad av korruption, men ändå en demokrati.

Ukraina är som en före detta koloni vilken mödosamt försöker bygga upp en fungerande stat och finna sin egen väg till välstånd och frihet.

Det kan inte Putin tillåta.

Därför står soldaterna vid Ukrainas gränser.

Putin bevärdigar inte Ukraina med några krav, inte ens några uttalade hot. 130 000 soldater står vid gränsen, tysta. Det räcker.

Putin vill tala med USA. EU är honom ovärdig, en sammanslutning av demokratier som lätt faller undan när de får se järnnäven. Putin vill ha säkerhetsgarantier av USA. Säkerhetsgarantiernas verkliga innehåll är att Putin ska få göra som han vill i Ukraina, Georgien och Belarus.

Därefter kan våra baltiska grannar förvänta sig ryska krav.

 

Vi vet alla vad som pågår. Det sker inför våra ögon. När den här texten publiceras kan ryska soldater ha gått över gränsen.

Vi talar gärna om solidaritet och fred. Svenska vänsterrörelser har sedan sextiotalet visat solidaritet med länder långt borta i Asien, Afrika och Latinamerika. När George W Bush ljög om massförstörelsevapen och förberedde den amerikanska invasionen av Irak 2003 demonstrerade 75 000 människor mot det kommande kriget i Sverige. 35 000 bara i Stockholm.

När USA anföll – det anfall vi alla såg komma – sa Sveriges regering korrekt att det var ett brott, invasionen stred mot internationell rätt.

Solidariteten och kampen för fred var dock svenskt pragmatisk. Vi fortsatte att exportera krigsmateriel till USA och intensifierade vårt samarbete för att utveckla bland annat granater lämpade för den aktuella krigföringen.

Sveriges regering förklarade att det inte låg i vårt lands intresse att stoppa vapenexporten till USA.

 

I söndagens Agenda i SVT sa utrikesminister Ann Linde att det strider mot svensk lag att exportera vapen till ett land som Ukraina.

Ukraina kan snart invaderas och styckas av en stormakt. Det strider mot våra värderingar att ge ukrainarna vapen att försvara sig med.

Den näst största köparen av svenskt krigsmateriel 2020 var USA. Högst på listan var Förenade Arabemiraten. Nummer fyra var Pakistan, nummer nio Indien: två kärnvapenmakter som då och då är snubblande nära att fortsätta sitt icke avslutade krig.

Våra principer är bergfasta och fredsälskande.

Tills vi ändrar oss.

Våra tankar går till Ukraina. Vi önskar ukrainarna all lycka.

Några demonstrationer syns inte till på våra gator. Några vapen kommer inte Ukraina att få. Inte från oss.

Det finns gränser för solidariteten.