Sämre undervisning ger vinst i svenska friskolor
Den just nu snabbast växande affärsbranschen i Sverige är privatiseringen av vårt skolväsen. Det är strålande tider för privatiserarna och deras inkomster är bombsäkra eftersom de kommer från oss skattebetalare.
Svenska Dagbladets näringslivsbilaga hade nyligen en föredömligt klargörande genomgång av geschäftet (6 december). Högertidningens entusiasm är inte att ta miste på även om ord som ”aktörer” eller ”spelare på marknaden” gör ett oavsiktligt oaptitligt intryck på en läsare som vill tro på barns lika rätt till skolgång.
Men de redovisade siffrorna är iskallt klara. I januari i år fanns det 683 privatiserade grundskolor och 389 privatiserade gymnasier. Nästa läsår tillkommer 215 nya grundskolor och 302 nya gymnasier och en sådan expansion har vi inte sett sedan it-galenskapen för sju, åtta år sen.
Expansionen har ingenting att göra med idéer om en bättre skola eller en skola med en annan inriktning eller pedagogik. Det är ren och skär business.
”Varför är investeringsbolaget Bure verksamt inom friskolebranschen?” frågar SvD-reportern och får svaret från bolagets vd att det ju handlar om ”en lågriskbransch”.
Just det. Den låga risken beror på att inkomsten per elev garanterats av skattebetalarna. Ersättningen per elev var förra året 63 500 kronor i Göteborg och 77 400 i Stockholm.
Affärsidén är alltså enkel. En kommunal skola förväntas göra av med den anvisade penningsumman per elev och läsår. Den ska ju inte gå med vinst. Men:
”Våra aktieägare har tagit en risk genom att investera i (privatskolor) och vill självklart ha utdelning på pengarna, säger Bure Equitys vd Mikael Nachemson” (SvD).
Och det går ju bra: Privatskolegeschäftet i Sverige ”har vuxit till en miljardindustri. Sex av de största aktörerna tjänade tillsammans över 150 miljoner kronor förra året visar SvD Näringslivs granskning.”
Vinst i sig är inte något fult bara för att det är kapitalismens bärande princip. Volvo måste gå med vinst. Till och med små författeriaktiebolag måste gå med vinst.
Men det var ju inte denna enkla princip som skapade privatskolepolitiken. Det var en idealistisk borgerlig ideologisk princip som var upphovet. Nämligen föreställningen att allt privat enligt naturlagarna måste vara bättre än allt som är statligt eller kommunalt, en ideologi som just nu ställer till stor skada för det statliga svenska näringslivet som leds till slakt av nuvarande regim.
Då hade det kanske varit mer naturligt att borgarna kallade de privatiserade skolorna för privatskolor. Men det ordet låter överklass och därför hittade man på den genialiskt förskönande omskrivningen ”friskolor”. Privata skolor är fria. Således är de kommunala skolorna...?
Nu när hela skolväsendet i rasande takt håller på att raseras till följd av en mer flummig än genomtänkt ideologisk princip borde till och med upphovsmännen (och de mer aparta privatskoleentusiasterna i miljöpartiet) ställa sig frågan hur man gör vinst på skolundervisning. Privatskolor utan vinst kan ju inte finnas.
En metod är förstås att som i Täby sälja skolor till partikamrater och till ett alldeles för lågt pris. Då gör kamraterna ett klipp i samma ögonblick de skriver under köpekontraktet.
Men den långsiktiga metoden är förstås att spara in på kostnader. Om privatskolan får 77 400 kronor per elev så gäller det att - till skillnad från den kommunala skolan - lägga ner ett mindre belopp på eleven. Mellanskillnaden är vinsten. Märkligt nog har jag inte sett någon politiker i den annars rätt omfångsrika skoldebatten göra detta lika enkla som självklara påpekande.
Om man alltså anställer mindre kompetenta lärare så blir de billigare. Om man tar bort besvärliga ämnen i kostnadshänseende från schemat. Om man inför en muta eller en avgift för högre betyg. Så gör man vinst. För att bara nämna tre möjligheter.
Vinsten uppstår följaktligen genom försämrad skolundervisning, på något annat sätt går det inte. Såvida man inte slår in på affärsidén elitskola för överklassens barn med extra avgifter. Men båda metoderna är orättvisa och odemokratiska.
Det vore onyanserat att säga att alla de borgerliga partierna medvetet strävar mot ett mer orättvist samhälle, och privatskoledogmatikerna i miljöpartiet gör det definitivt inte. Så varför då behålla systemet? Därför att det är förbjudet att förbjuda privatskolor, svarar dogmatikerna. Visst. Men det är inte förbjudet att dra in skattefinansieringen av geschäftet.
Nå, Mona Sahlin?