Tänk om det var tvålen som gjorde mig skallig

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Man sitter med en grogg och tittar på tv och så kommer reklam för ett schampo och de snackar om en formula.

Formula hit, formula dit. Hur dum får man bli? Formula mot mjäll eller håravfall. Formula för att hårstråna ska glänsa eller böja sig åt ena eller andra hållet.

Vad fan är en formula?

Ordet finns inte i Nationalencyklopedin.

Antagligen menar de recept. Men man kan aldrig vara säker. Inte när det gäller hårrengöringsmedel. I de sammanhangen kan de mena precis vad som helst. Schampo - med eller utan formula - är samma blandning som diskmedel, fast med annan parfymering.

Själv är jag flintskallig. Det kan bero på att jag tvättade håret jag hade med tvål eller tvättmedel. Men det är inte säkert, eftersom jag inte vet vad det var för formula i grejerna på den tiden. Rent blev det i alla fall.

Eftersom de flesta människor tvättar könshåren med vanlig tvål kan det inte vara så förbannat farligt för hårväxten. Taggtråden som folk har mellan benen behöver ingen speciell formula för att frodas. Snarare är den beväxningen så pass stark och seglivad att hårborttagning och bikinilinjer blivit en miljardindustri.

Hårstråna i näsan, i öronen och mellan skinkorna har obegränsad tillgång till snor, vax och skit. Men generande hårväxt frodas utmärkt utan formula. Ögonbrynen sitter också där de ska utan formula.

Det är något skumt med hårrengöringsmedel över huvud taget. Ni fattar själva att det är grejer som inte stämmer. Kolla: det tog ett antal miljoner år för människan att utvecklas från apstadiet. Under hela den tiden tappade våra förfäder hår. Kraftig hårväxt tycks inte ha gett några fördelar i den kamp om överlevnad som kallas det naturliga urvalet.

Vi kan bara gissa, men det är rimligt att tro att neandertalarna inte hade haft större chanser mot cro magnon även om de disponerat fri tillgång till ett dyrt schampo med formula.

Och balsam? Varför ska man grisa ned håret när man just tvättat det? Och fett och vax och allt möjligt? Det senaste töntmodet är att håret ska se rufsigt ut, som om bäraren just klivit bakfull och rutten ur sängen.

Naturligt är det inte, eftersom den sortens konstruerade rufsighet kräver en kemisk trestegsbehandling: vattentvätt med hårrengöringsmedel, behandling med det där som kallas balsam och sedan slutligen fett-insmörjning för att testarna ska spreta åt alla håll.

"Formula".

Det är väl en pajig anglicism som alla andra. Just nu svämmer det över av dem.

En vanlig dammsugare kallas "Ultra Silencer", som om den skulle tysta ned sin omgivning radikalt.

"So fresh you can taste the crunch", och ändå handlar det om grönsaker som varit frysta i månader.

"Designing good life". Nej, det handlar inte om arbetsmiljö eller arkitektur. Inte ens om lyxliv eller obskyra pensionsfonder. Det handlar om en smörgåsgrill.

"Always there for you". En personbil. Vad säger man när växellådan rasar eller framskärmarna är genomrostade?

Förr hade rengöringsmedlen kraftkorn. Nu har de "power balls", någon sorts jävla supertestiklar i tvättmedlet eller diskmedlet eller vad det nu är. Höns heter plötsligt "rib chicken cutlet". Vanligt läppstift kallas "the make up of make up artists".

De reklamare i Sverige som gör sådan skit borde lita mer på sin egen kreativitet och lyssna mer till sin egen fantasi. Eller ta repet. Eller byta till hederliga jobb. Den rätta formuleringen hittar de aldrig.

Bert Karlsson var uppe på kontoret häromveckan.

Han vräkte sig i en soffa och pöste och var rätt så skön i allmänhet. Han skulle aldrig komma på tanken att använda begreppet formula " om det inte råkade vara namnet på ett nytt dansband.

Han kliade sig där folk normalt inte använder schampo och balsam och sa:

- Min ödmjukhet bygger på 35 år av framgång"

Där har ni en renrakad formula som fungerar.

Robert Aschberg