Fotboll först men kärleken främst
Vi badade i havet förra veckan men hösten är ett ofrånkomligt faktum när jag rullar över landet för ännu ett möte med Bob Dylan, denna gång i sällskap med Pelle. Vi har känt varann mer än halva livet och även om vi träffas för sällan finns det alltid en lätthet i vårt umgänge.
Efter den fantastiska spelningen satt vi och snackade till långt efter läggdags.
Båda är vi utbildade yrkesmän med tämligen goda karriärer, även om vi värjer oss mot att beskriva livet i så torftiga termer. Vi gillar att jobba och har gjort bra ifrån oss. Vi har satt barn till världen och sett dem gå från krypande till egna rakryggade liv. Vi är tacksamma även på hösten.
Och eftersom vi är män så drack vi öl och pratade om fotboll.
Men bara ytterst kort. Resten av våra timmar tillsammans handlade om livet och kärleken och drömmarna och den framrusande tiden som ställer allt strängare krav på att inte bli slösad bort i aningslös slentrian. Det var en fin kväll.
Morgonen därpå sitter jag på tåget tillbaka över landet och häpnar över den nästan overkliga färgprakten i landskapet vi rullar genom. Tusen nyanser av gult sprutar ur björkar och ekar och den klarblå molnfria himlen speglas i sjöar så stilla att de verkar ha somnat. Till och med bangårdens rostiga räls och buckliga containers har en skönhet i den stora landskapsmålningen. Jag känner mig som Jack Nicholson i ”Five easy pieces”, utan att förstå varför.
Vid Södertälje får jag ögonkontakt med ett fartyg som ligger och vilar invid en kaj. En blå skuta som förmodligen fraktar.
En gång var jag på väg att gå till sjöss, uppfylld av drömmen om att korsa oceaner och möta äventyr i fjärran hamnstäder. Jag var 17 år men när de ringde från rederiet svek nerverna och jag skyllde på en snuva. Ett halvår senare satt jag med en skrivmaskin och knattrade mig sakteliga in i ett helt annat yrke.
Vart är det jag vill komma?
När jag lyssnar inåt hör jag hur det handlar om vikten av att ta tillvara på det man har och att sköta både skor och hälsa och relationer så att de håller länge och tål både sol och regn. Lita på din intuition, respektera slumpen och tänk på att de små sakerna kan mycket väl vara de största. Lyckan kan inte köpas för pengar och varje moln har en silverkant.
Eller som Dylan konstaterade så sent som häromåret: All things are beautiful, in their time.
Veckans ras
Mårten Sandén är en klok författare som reagerar på nyheten om hur svenska pojkar läser allt sämre och att deras farsor inte läser alls. Han skrev ett svidande blogginlägg: ”För det första fattar jag inte vad ni gör i stället. Visst, man kan väl kolla på teve ibland, men inte hela tiden. Inte ens om man har hundra sportkanaler. Så vad pysslar ni med som är så viktigt, egentligen? Jobbar över? Tvättar den där skitbilen igen? Tillbringar ni all er lediga tid med att fucking grilla, eller?”
Veckans bästa
Vi gillar att gnälla om allt som inte funkar. Då känns det skönt att lyfta på hatten för den kommunala musikverksamheten Mammut i Göteborg där barn och unga spelar musik under idealiska omständigheter – för 200 kronor per termin! Sverige när det är som bäst.