Det är en otäck bild av väljarnas misstroende
LUND. Sverigedemokraternas väljare har i hög grad vänt det vanliga samhället ryggen.
Nästan alla har lågt eller mycket lågt förtroende för regeringen. Tre fjärdedelar har samma låga uppfattning om riksdagen.
De misstror tidningar och journalister och förlitar sig i högre grad än andra på alternativa medier enligt Aftonbladet/Inizio.
Det är en skrämmande bild av SD-väljarnas djupa misstroende mot centrala funktioner i det svenska samhället som avspeglar sig i den djuplodande undersökningen från Aftonbladet/Inizio.
I undersökningen jämförs alla väljare med dem som röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalen 2010 och 2014 och med de SD-sympatisörer som tillkommit sedan dess.
Om man ska renodla bilden som undersökningen ger så har Sverigedemokraternas väljare en betydligt mörkare bild av läget i landet jämfört med väljarkollektivet som helhet. De sympatisörer som bytt till SD sedan valet ligger närmare hela väljarkollektivets uppfattning.
Om vi börjar med tilltron till centrala funktioner eller grupper i samhället så är misstroendet kompakt. Nästan alla, 98 procent, av Sverigedemokraternas väljare har ett mycket eller ganska litet förtroende för regeringen. Siffran bland nytillkomna sympatisörer är 93 procent medan det i hela väljarkåren är 60 procent.
För riksdagen, demokratins och parlamentarismens nav, är förtroendet nästan lika lågt. 75 procent av SD-väljarna har lågt eller mycket lågt förtroende för Sveriges lagstiftande församling. Bland nya SD-sympatisörer ser det nästan likadant ut medan siffran bland gemene man är 45 procent.
Domstolarna är en annan central funktion i ett rättssamhälle. Bland allmänheten har 53 mycket eller ganska stort förtroende för dem. Bland SD:s väljare är det 32 procent och bland SD-sympatisörerna 46 procent.
Journalister, som brukar anses ha en viktig uppgift i det demokratiska samhället, finner inte heller nåd bland SD-väljarna. 88 procent har lågt eller mycket lågt förtroende för dem och det ser ungefär likadant ut bland de sympatisörer som tillkommit sedan valet 2014. Bland medborgarna i stort är 52 procent av samma uppfattning.
Därför är det möjligen inte konstigt att både SD:s väljare och sympatisörer i högre grad än andra vänder sig till ”andra sajter på nätet” än de etablerade mediernas. Det är den huvudsakliga nyhetskällan för 36 procent av SD-väljarna och en fjärdedel av SD-sympatisörerna. I hela väljarkåren är det lite mer än var tionde som i första hand tar del av nyheter där.
När det gäller socialt utanförskap är skillnaderna mellan hela väljarkollektivet, SD:s väljare och sympatisörer inte särskilt stora. På frågan om man själv eller någon i ens närhet drabbats av arbetslöshet under de senaste fem åren är siffran lika hög bland nya SD:are som bland befolkningen i stort. Bland SD:s väljare är siffran tio procentenheter högre.
Sverigedemokraten överger inte sin hemort i första hand. En fjärdedel, 26 procent, har alltid bott i samma kommun som de gör nu. För befolkningen som helhet är siffran 14 procent och bland SD-sympatisörerna 17 procent.
Däremot bor SD-väljare och sympatisörer i samma områden som väljarna som helhet. Det gäller storstäder, städer, tätorter eller landsbygden. Den lilla skillnad som finns gäller SD-väljare som i lägre grad bor i storstäder och i högre grad i mindre tätorter än de andra två grupperna.
Till sist den viktiga frågan om man anser att Sverige är på rätt eller fel väg. Praktiskt taget alla, 98 procent av SD-väljarna och 97 procent av sympatisörerna, anser att Sverige är på fel väg. I hela kollektivet är sex av tio, 61 procent, av den uppfattningen.
Något mindre svart är synen på den egna framtiden. 39 respektive 42 procent av SD:s väljare och sympatisörer tror att deras liv kommer att vara något eller mycket sämre om fem år. Bland väljarna som helhet är svartsynen hälften så hög.
Sammanfattningsvis är det en häpnadsväckande dyster uppfattning som Sverigedemokraternas väljare och sympatisörer har om demokratiska viktiga funktioner jämfört med vanliga väljare. De sprider alltså en svartsyn om vårt samhälle som inte delas av majoriteten.