Störst av allt är #nätkärleken
David, Emmy, Helena, Magnus, AnnaSara, Jessica, Björn, Oscar, Pierre, Viktor, Christoffer, Anna, Johannes, Kristina, Malin, Hans, Susanne, Fredrik, Maja och Annika.
Jag känner er inte.
Jag vet inte hur ni mådde när ni vaknade idag.
Men jag ser ut som en tvättbjörn i ansiktet tack vare er.
Jag har gråtit så många glädjetårar över era ord.
Min armé. Mina soldater.
Hon jobbar på SVT.
Jag känner henne inte. Vi har mig veterligen aldrig pratat med varandra.
Men hon tycker om det jag skriver.
Hon berättade det igår. I ett mail.
Hon sa att hon ”grät floder” när hon läste mitt reportage om Utøya.
”Det var fantastiskt välskrivet och du var väl värd Journalistpriset för det mästerverket.”
Jag skäms bara jag klistrar in hennes ord här nu.
Det är så tabu.
#Kärleken, kärleken.
Detta under, detta under.
Att leva är att simma,
Från stranden Jag till stranden Du i havet Vi.
Det dröjde exakt 15 minuter. Så kom ett mail från en man i Malmö, men ämnesraden ”Var börjar man?”.
”Vem skulle kunna tro att du kunde väcka sådana känslor i mig, ditt mod att dela med dig och rapportera ifrån hjärtat… Ovärderligt” skrev han.
Jag läser hans mail.
Jag ler.
Och jag minns plötsligt ett annat mail från en annan man i inkorgen, en detaljerad beskrivning om hur min ickeexisterande dotter gruppvåldtas analt.
Och jag minns att min första instinkt när jag fick mailet om henne – hon som inte finns – var lättnad.
För att den som skrev mailet uppenbarligen inte hade koll på mig. Lättnad. Inte ilska.
För så vanliga är de där breven.
#Kärleken.
Vilken kraft.
Världens första och största atombomb är kärleken.
Detta under, detta mirakel.
Nu skjuter vi iväg pilarna.
Wannabeevåldtäktsmannens mail är dåtid.
Igår går mötte han, och de andra hatarna, det starkaste av motstånd.
Ett vapen de inte kan värja sig mot.
En gammal bok skriver att ”Störst av allt är kärleken” och när kvinnliga reportrar igår gick ut och berättade om #näthat möttes de istället av en annan hashtagg.
Sakta, sakta kröp #nätkärlek uppåt på Twitters topp tio-lista.
Förbi Sverigedemokraternas 25-årsfirande (#SD25).
Förbi #mänsnäthat.
Förbi Uppdrag #Granskning.
Och till sist var den förbi även gårdagens huvudsakliga tema: #näthat.
Till sist var den etta.
För störst av allt är (#nät)kärleken.
#Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel
Nu kommer kärleken, nu kommer armén, nu kommer soldaterna
Herregud
Mirakel
David, Emmy, Helena, Magnus, AnnaSara, Jessica, Björn, Oscar, Pierre, Viktor, Christoffer, Anna, Johannes, Kristina, Malin, Hans, Susanne, Fredrik, Maja och Annika.
Min armé.
Mina soldater.
Och plötsligt blir Björn Ranelids melodifestivallåt inte så obegriplig längre.
Tänk vad en hashtagg framför ordet kärlek kan göra skillnad.
Det är ett mirakel.