Det tog 4,5 år att komma fram till nästan ingenting
Att vi lever i mellanmjölkens land är ingen nyhet.
Det är det däremot att det tar 4,5 år för en statlig utredning om sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna att komma fram till nästan ingenting.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) påstod att hon var jätteglad över att den parlamentariska socialförsäkringsutredningen äntligen var klar efter enorma insatser av massor med människor och nära 1 200 sidor text.
– En av de största utredningarna i Sverige i modern tid, sade hon.
Möjligen till omfånget. Men inte till resultatet. Det är påfallande vagt och magert. Den som undrar vad som ska hända med sjukförsäkringen och a-kassan får vänta ett bra tag till.
Det mest omfattande förslaget handlar om hur man i fortsättningen ska samla in inkomstuppgifter som är korrekta. De ska samlas in på ett och samma sätt för alla socialförsäkringar, genom e-kommunikation mellan arbetsgivaren och Skatteverket.
Individen kommer med andra ord ha samma inkomst i alla försäkringssystem och ska lätt kunna ta reda på den genom en framtida e-tjänst.
Det är bra, mycket bra till och med. Men knappat revolutionerande och inte det man förväntar sig av en utredning som suttit sedan 2010. Det låter mer som en städinsats som ett par hyfsat insatta tjänstemän kunnat initiera på betydligt snabbare tid.
Reformen föreslås genomföras i två steg och ledas av en införandekommission. Ja, du läste rätt.
Vad gäller sjukförsäkringen föreslår utredningen att den bortre parentesen tas bort. Sedan 2008 är det inte möjligt att vara sjukskriven mer än 2,5 år om man inte är mycket allvarligt sjuk. Sedan dess har 90 000 människor fått lämna sjukförsäkringen.
I stället vill utredningen att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tillsammans ska ansvara för att den sjuke kan gå tillbaka till jobbet. Det ska ske efter femton månaders sjukskrivning. Det kräver ändringar i Hälso- och sjukvårdslagen så att lagen också fokuserar på att återgång till arbetet är målet.
Riksdagsledamöterna i utredningen vill också ha ett mål för sjukskrivningarna. Det ska vara att sjukfrånvaron i Sveriges inte ska ligga väsentligt högre (!) än jämförbara länder. SCB och Försäkringskassan föreslås bestämma nivån och metoder för jämförelser.
Ett annat mål är att 80 procent ska få 80 procent av lönen i sjukpenning. Det betyder att taken måste höjas.
A-kassan har inte höjts sedan 2002 och i dag är det bara trettio procent som får 80 procent av lönen i ersättning. Men inte heller här förespråkar utredningen några dramatiska förändringar.
Stupstocken, 300 dagar i normalfallet och 450 dagar för dem med barn under 18 år, ska ligga fast men kompletteras med en femårsregel. Dagarna kan förbrukas inom den tiden. I övrigt vill utredningen återinföra 100-dagarsregeln. Under drygt tre månader behöver man bara söka jobb i sitt yrke och där man bor.
Som sagt, vi lever i mellanmjölkens land. Där levererades i dag en omfattande utredning som det ställdes stora förhoppningar på när den tillsattes.
De infriades inte. Men ett nytt inkomstbegrepp, EGI (ersättningsgrundande inkomst), och samma inkomst i alla försäkringar är inte fy skam det heller. Men inte så revolutionerande heller.