En medveten handling med avsikt att skrämmas

Den 16 januari. Det är då Rakhmat Akilov enligt åklagaren först erbjuder sig att utföra terrordåd i Stockholm för terrorgruppen IS räkning. Dessa erbjudanden, som sker i chattkonversationer med andra, fortsätter sedan under våren, medan Akilov letar information om tilltänkta brottsplatser och om bombtillverkning. I mars är han ute på Drottninggatan och tar bilder, och dessförinnan har han enligt åklagaren också sökt efter andra möjliga mål: ”gay club in Stockholm” heter en sökning i februari. Dagen före dådet svär han trohet till IS i två inspelade videor, och så sent som minuten före dådet sitter han i lastbilshytten och skriver till en kontakt.

Övertygad gärningsman

Fram växer en överraskande bild av en medveten och övertygad gärningsman som under flera månaders tid har radikaliserats i sin ensamhet, men ändå i gemenskap med digitala aktörer som chattkontakter och Youtubeprofiler. På så sätt är han en modern gärningsman, som i flera månader förberett sig i periferin, en bit under Säpos radar. Just kontakten med omvärlden skulle kunna föranleda en del frågor om vad Säpo borde eller kunde ha vetat, för det innebär att det fanns digitala spår trots allt.

Den överraskande bilden av en ideologiskt driven terrorist återspeglar sig i stämningsansökan: Akilovs avsikt har enligt åklagaren inte bara varit att injaga det svenska folket i allvarlig fruktan, det har också varit att otillbörligen utpressa den svenska regeringen att hålla sig borta från den internationella koalition som bekämpat IS i Irak.

Video- och chattbevisning

Bevisning i form av digitala spår är ofta svår att ifrågasätta. Videor med svuren trohet, chattkonversationer med erbjudanden om att utföra terrordåd i Stockholm och vad som verkar vara bilder för att reka inför dådet, är svåra att fylla med annan mening än att Akilov faktiskt var en terrorist som i lojalitet med IS försökte mörda så många som möjligt längs Drottninggatan. Det faktum att han haft med sig en hemmagjord bomb som han efter dådet antänt i förarhytten, stärker den bilden.

Det gynnsamma bevisläget innebär att vice chefsåklagare Hans Ihrman får en betydligt enklare uppgift när han ska bevisa för Stockholms tingsrätt att Akilovs dåd var ett terrordåd.

Men innan vi hört försvarets bild vet vi inte vad det är åklagaren har att motbevisa. Erkänner Akilov terroristbrott genom fem fall av mord? Erkänner han i så fall även försök till terroristbrott mot 130 överlevare längs Drottninggatan, och framkallande av fara för ytterligare 20 personer? Att bevisningen är stark gällande terroristbrott innebär inte att åklagaren kommer ro hem samtliga åtalspunkter i förhållande till samtliga brottsoffer. Det är först efter försvarsadvokaternas presskonferens som vi vet vilka rättsliga frågor som blir centrala.

Efter att ha läst stämningsansökan är åklagarens bild dock ganska tydlig. Akilov må ha varit ensam, men han var det i gemenskap med andra, och med en tydlig avsikt.