En man med fågelmani
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Nörderierna gav kul historier.
Synd att Lars Jonsson inte stannade vid fågelgalenskaperna.
Det är alltid fascinerande med en riktig nörd. Någon som grottar ner sig i ett ämne så till den milda grad att intresset blir en besatthet som hittar underliga sätt att ta sig ut, blir fysiska och konkret tok.
Ornitologen och konstnären Lars Jonsson är en sådan nörd. Lars Jonsson kallar sig själv för ”Fågelmannen”.
Med all rätt. Killen är fullständigt tokig i fåglar.
Lars Jonssons sommarprat var intressant i de stunder då han berättade om sin fågelmani. Som att han som fyraåring ritade människor med näbbar. Som att han som åttaåring blev övertygad om att fåglarna var hans skyddsänglar. Som att han försökte röra huvudet i snabba fågelrörelser och satte sig och häckade i träd.
Som att han satt och byggde fågelbon med pincett och alltid var besatt av att försöka bli polare och snacka med fåglarna
– och besvikelsen i att alltid få nobben.
Och som att han på en dejt med sin blivande fru lät henne vänta i en halvtimme i en bil, för att hon inte skulle skrämma några fåglar.
Allt det där är fascinerande och kul att höra ”Fågelmannen” prata om.
Tyvärr gjorde han det lite för kort och gav sig i stället ut på rätt trista nedslag i sitt liv.
Han teoretiserade kring sitt konstnärskap och gav sig till slut på vindkraftverk med halvflummiga miljöteorier som att det här med koldioxidutsläpp nog inte var något hot mot miljön, inte alls lika farligt som vindkraftverk i alla fall.
Då ville i alla fall jag att han skulle klättra upp i det där trädet igen och vicka konstigt med huvudet.