”Jag hoppas Högsta domstolen vill reda ut vad dödsångest är”
Hopp finns att vi får veta om en kvinna i lagens mening upplever dödsångest då hon mördas med 34 hugg liggande på köksgolvet.
Fallet överklagas till Högsta domstolen.
För tre veckor sedan skrev jag om en hovrättsdom efter ett kvinnomord av det vanligaste slaget, denna gång i Solna. Hennes egen make hugger. Hon ligger i köket. Det djupaste såret är 22 centimeter. Hon försöker avvärja attacken, sex ytliga skärsår på händer och armar skvallrar om det. Hon skriker.
Sedan 1 juli 2014 är straffet för mord livstids fängelse, om man kan peka på försvårande omständigheter.
Sådana finns, ansåg Solna tingsrätt, med så många hugg måste mordet ha lett till utdraget lidande och föranlett stark dödsångest. 50-årige maken dömdes till livstids fängelse.
Men hovrätten skriver:
”Hovrätten har inte heller ett tillräckligt underlag för att kunna uttala sig om gärningen vållat stor smärta eller dödsångest för (...), även om det i och för sig inte kan uteslutas att det är så.”
Dödsångesten ansågs inte bevisad. Jag finner det djupt intressant. Hur kan hon inte ha upplevt dödsångest?
Teoretiskt kan man förstås tänka sig att det allra första knivhugget dödade kvinnan, det i hjärtat. Att attacken fortsatte medan hon var död.
I så fall: hon dog för fort för att lidandet ska kallas dödsångest?
Nu ber överåklagare Högsta domstolen att se över fallet och i någon mån reda ut vad som egentligen ska anses "försvårande" vid mord.
Möjligheten finns att domen är fel. Min förhoppning: att Högsta domstolen även i någon mån resonerar kring begreppet dödsångest. Till exempel: Hur länge ska en kvinna känna ångest för att det ska vara "försvårande"?
Hon var mamma till fyra barn.