Zlatan har chans att bli Sveriges Muhammad Ali
Det tjafsas oavbrutet om svenskhet, rasism, invandrare och flyktingpolitik. Den svenska samhällsdebatten har spårat ur. Vi har hamnat i diket. Det är många som vill och försöker bärga tågvraket, men kan inte ens enas om hur. Vi bråkar med varandra. Den långa väntan får allt fler att sätta sig på ersättningståget. Men de är trötta och ser inte att tåget åker mot fel håll. Mot tidigt 1990-tal. Mot Danmark. Mot det som inte är svenskt.
Och det enda jag kan tänka på är: Var är Zlatan när vi behöver honom som mest?
Det har knappt gått fyra månader sen författaren Jonas Hassen Khemiri kastade sig in i debatten och lyckades på egen hand - om än bara under några veckor - lyfta vraket några centimeter. Hans samhällsanalys - med sina invandrarsvenska ögon - satte i gång något hos oss, det slog sig igenom de ideologiska väggarna vi byggt upp. Hans ord blev de mest delade i Sverige någonsin och ett tag var Bästa Beatrice Ask det enda som folk pratade om.
Men vi fortsatte bråka och Khemiri orkade inte mer. Vraket föll. De som hade hoppat av ersättningståget för att lyssna gick på igen. Så vad händer nu?
Nästa år går vi till val och kanske till fotbolls-VM i Brasilien. Det kan bli Zlatans tredje VM. Jag kunde inte bry mig mindre. Zlatan är för mig mycket större än en fotbollsspelare. Han är i dag den enda människan i Sverige som går hem i alla samhällsklasser. När Zlatan talar lyssnar alla, oavsett om man bor i en etta i förorten eller i en takvåning på Strandvägen.
Han kan förändra debatten - och samhället - i grunden om han bara hade velat. Han kan sätta agendan i valet om han bara hade brytt sig. Han är det yttersta beviset för mångfalden - för det nya multikulturella Sverige, där man är annorlunda och får vara det.
Zlatan kan bli Sveriges Muhammad Ali, en ikon som blev större än en sport, en ledare. Han kan bli hela Sveriges lagkapten om han bara öppnade munnen och tog ställning för något. Om han slutade prata om kontrakt, klubbyten, fotbollsskor och om sin agent.
Zlatan Ibrahimovic är född i Sverige. Hans mamma är från Kroatien, hans pappa från Bosnien. Hans sambo heter Helena. Hans två söner har ljust hår. Han har sen han lämnade Malmö FF för tolv år sen levt i fem länder och spelat fotboll för sex olika klubbar. Han välkomnar förändring med öppna armar. Och jag kanske ber om för mycket nu, men helst av allt vill jag att han träffar Åkesson, ger honom en kram och berättar för den rädde lille pojken i Jimmie att förändring och det främmande inte är farligt.
Det är dock hans liv och hans val.
Men jag vill att Zlatan ska vara en ledare i det nya Sverige, inte bara en fotbollsspelare i en pengagirig värld.
Twitter är en utbyggnad av demokratin
Under de senaste månaderna har allt fler klagat på Twitter. Det sägs att tonen på Twitter är hemsk. Jag är så trött på "dessa ständiga påhopp" säger några och stänger sina konton.
Det är läge att påminna om att tonen på Twitter endast speglar samhällsdebatten, för Twitter är inte mer än ett verktyg för att nå ut, att göra sig hörd. Visst, Twitter har sina problem, men idioter finns överallt. Twitter är en utbyggnad av demokratin där ALLA får komma till tals. Och just det verkar många samhällsdebattörer med makt inte riktigt klara av.
Men det är ganska enkelt: Vill du säga dumheter så får du numera vara redo att försvara och debattera dumheterna. Och om du vägrar kommer ingen att sakna dig.