Vårda friheten och avstå från pajkastningen
Måttfullhet och eftertanke är ungefär lika modernt som v-jeans och dragspel. Ändå – eller kanske just därför – är det dags att slå ett slag för gammal hederlig sans och balans. När världen håller på att explodera måste vi dra i handbromsen.
Det är ju faktiskt möjligt att avstå.
Man måste inte delta i en lynchmobb och gallskrika ut sitt hat mot saker man knappt begriper, bara för att en idiot i USA har gjort en provocerande amatörfilm som förlöjligar en profet.
Man kan faktiskt avstå, och i stället fundera på om det kan finnas en långsiktigt bättre strategi för den fredssträvande religion man säger sig älska så högt.
Man måste inte som konstnär utnyttja varje millimeter av sin artistiska frihet för att under kulturens täckmantel bedriva sitt politiska korståg. Man måste inte avbilda den där profeten för att det är så roligt att reta gallfeber på muslimer. Man kan ägna sig åt konst i stället.
Bara för att man bor i ett land med närmast obegränsad yttrandefrihet måste man inte omedelbart trumma ihop alla muslimska föreningar till en demonstration och ranta paradgatan upp och ner för att en idiot har gjort en provocerande amatörfilm som förlöjligar en profet. Man kan i stället fundera på om det finns smartare sätt att verka för integration än att uppföra sig som om den filmen vore producerad av USA:s regering.
Man kan avstå, och därmed bidra till att dämpa hysterin i stället för att skruva upp den ytterligare.
Och man behöver verkligen inte, som Sveriges Radio, gå i den banala pr-fällan och upplåta sändningstid åt att ”journalistiskt bevaka” den löjliga demonstationen och dess försök att pumpa rasistballongen med syrefattig och begagnad luft.
Man kan avstå. Man kan ägna sig åt nyhetsvärdering i stället.
Nu skriver jag om den muslimska protestvågen mot den store satan. Det kunde lika gärna handla om EU och euron, infrastruktursatsningar eller något annat där en viktig kärnfråga reduceras till populistisk pajkastning och känslomässigt kuddkrig.
Frihet är det största ting, och yttrandefriheten är störst av allt. Därför måste den vårdas mer ömsint än det mesta.
Men i ett alltmer ”trigger happy” samhällsklimat är det många som drar först och tänker sen, kastar sig in för att exploatera varje potentiell konflikt och varje möjlighet att höra sin egen skrikande röst och – ännu hellre – se sitt indignerade anlete i rörlig bild.
Missfoster
Aset som rånade en man på ett tunnelbanespår och sedan lät honom bli överkörd av tåget – vad i himlens namn ska vi göra med en så uppenbart avhumaniserad människospillra? Borde han inte bli föremål för något betydligt mer omfattande än en vanlig simpel rättsprocess? För han är väl ett missfoster – eller finns det fler av samma sort?
Mer om Bildt
Det ska bli extremt spännande att följa fortsättningen på dramat Martin Schibbye/Johan Persson, med deras egna berättelser om allt från livet i fängelset till kontakterna med den svenska regeringen. Inte minst ser jag fram emot att höra mer om deras syn på utrikesminister Carl Bildt, oljebolaget Lundin Oil och eventuella samband.