Jag blev kär i det galna Grekland

Vill vi verkligen att Grekland ska bli ett helt vanligt land? Ett litet duktigt Sverige med ordning och reda och pengar på fredag? Ett prydligt och välkammat Österrike med pressveck i själen?

Under hösten har det älskade turistlandet tilldelats rollen som Europas hackkyckling. Alla har älskat att håna Grekland. Skillnaden mellan tidningarnas ledarskribenter och nätforumens hatmånglare består huvudsakligen i ordval. Här ett typexempel:

”För min del skiter jag fullständigt i kräkerna och den soppa deras kollektiva lathet och goddagspilteri ställt till med – ingen annan än kräken själva ska betala för deras lathet.”

Uppgifterna om grekernas galna utnyttjande av de sociala skyddsnäten, det systematiska skattefuskandet, de absurda pensions-reglerna och så vidare, får oss att gnissla tänder. Så även jag. Mellan skrattanfallen.

Nu sätts landet under tvångsförvaltning. Marknaden tar dom i örat. Grekerna ska lära sig att veta hut. Kamma er och gå till jobbet. Svårt att argumentera mot det. Det kan nog bara en grekisk fackordförande göra.

Men vad kommer att hända med landets själ? Kan en grek förbli grek under nordeuropeisk styrning? Och är det verkligen det vi vill?

Ska dom inte kasta tallrikar längre?

Av rent egoistiska skäl är jag rädd att det Grekland och de greker jag älskar kommer att förvandlas till något inte lika attraktivt. Jag blev kär i Grekland redan vid första ögonkastet 1975 då jag var övertygad om att de enda människorna för mig är de galna, de som är galna i att leva, galna i att prata, de som dansar under diamanthimlen med en hand fritt vinkande.

Den grekiska livsgalenskapen går att bevisa i stort som smått. Dom äter middag mitt i natten. Dom äter sju sorters kakor till frukost. Dom sover mitt på dagen. Dom blir fulla och sentimentala och kastar tallrikar som en glädjeyttring.

 Den grekiska livsstilen är en spegling av den frihetslängtan som finns inbyggd i landets kultur, från antikens dramer till Theodorakis och bouzoukin som ständigt pumpar som en puls genom vardagen. Går detta att reglera till acceptabel EU-standard?

Det säger sig självt att det inte går att tukta ett sådant folk utan konsekvenser. Turismen kommer att bli lidande. Vem vill åka till ett Grekland som liknar Tyskland? Kanske vore det lika bra att vi andra köpte Grekland, och lät grekerna hållas.

Följ ämnen i artikeln