Ett unikt virrvarr – nästa gång måste vi klara det bättre
Av den största krisen sedan andra världskriget finns viktiga lärdomar att dra.
Sverige ska aldrig mer behöva uppleva ett kaos av påbud som avlöser varandra likt berusade vaktparader.
Statsminister Magdalena Andersson meddelade i dag att pandemins restriktioner ska hävas.
En snabbtitt i regeringens pressmeddelande om nyheten är en påminnelse så god som någon om vad det är för unikt virrvarr vi snart slipper:
Deltagartak, krav på avstånd mellan sällskap och storlek på sällskap, och möjligheten att ställa krav på vaccinationsbevis tas bort för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.
Ett annat sätt att beskriva saken är att några av de grundlagskyddade friheter som är en demokratis förutsättningar återuppstår.
Dessutom upphör alla temporära begränsninga för serveringsställen, mässor, handelsplatser, cuper och tävlingar inomhus, privata sammankomster, platser för kultur och långväga kollektivtrafik.
Statsministern beskrev vid dagens presskonferens pandemin som den största prövning som Sverige har gått igenom sedan det globala blodbadet på 1940-talet.
Det är sannolikt ingen överdrift.
Det är rimligen också en period som de flesta inte vill behöva gå igenom igen.
De flesta förstår att en pandemi är någonting mycket allvarligt och att temporära restriktioner och inskränkningar kan behövas.
Rimligen finns också tolerans för att ansvariga politiker och tjänstemän begår misstag i en unik och mycket komplicerad situation.
Med allt detta sagt vore det förnämligt om Sverige klarade nästa prövning bättre.
Regeringen ska för all del ha en eloge för kuraget att inte ha böjt sig för de högröstade kraven på nippriga lockdowns vi har sett i vissa andra länder, men så mycket har framstått som egendomligt.
Bara en sådan sak som att vi inte har vetat vem som egentligen har makten, statsministern eller Folkhälsomyndighetens generaldirektör.
Vissa av påbuden har beslutats samma dag de presenterats av någon minister som inte klarat att svara på följdfrågor om varför utomhusnöjesparken Liseberg måste hållas stängt samtidigt som tusentals kan trängas inomhus i Ullared.
Gymnasieskolor har stängts med kort varsel och obarmhärtiga förslag lades om att inte fler än åtta personer skulle få delta i begravningar.
Åtgärder har kommit och gått och stundom sett ut som den paniklösning regeringen försökte sig på då Öresundsbron skulle stängas under flyktinghösten 2015.
Dessbättre har Sverige en lång och fin tradition av utredningar.
Redan 1700-talskonungen Gustav III:s experiment med att göra Marstrand till en ekonomisk frizon utvärderades och Statens offentliga utredningar är en pålitlig långkörare som har pågått sedan 1922.
Coronakommissionen? Visst, den gör sitt bästa, men tillsattes egentligen för tidigt, innan överblick över pandemin och dess följder fanns.
Det kommer att behöva tillsättas ännu en utredning.