Mitt i naturen bland babianer och nötter
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-19
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ön Besar utanför hamnstaden Mersing på Malackahalvöns östra sida är uppkallad efter de
vildsvin som en gång gick och rotade i skogen.
Numera är det bara tv-folk som svinar på holmen. Och kårandan hindrar mig från att beskriva detaljerna.
Vi var i alla fall ute och promenerade längs stranden häromdagen när en stor flock flygande hundar vaknade och började flaxa och skrika alldeles hysteriskt i luften. Som i en dålig skräckfilm, ungefär.
I normala fall hänger de flygande hundarna upp och ned och sover hela dagarna, högt upp i träden. Nu hade de väckts av en babian som hade klättrat upp i en palmkrona för att sköta sitt jobb. Den var där för att kasta ned kokosnötter. Den snurrade kokosnötterna, en efter en, tills de lossnade och föll till marken med dova dunsar.
När apan arbetat ett tag lugnade de flygande hundarna ned sig och återgick till att hänga och sova.
En kokosnöt väger uppåt fem kilo och hänger inte sällan tjugo meter upp i luften. Man måste inte vara ingenjör för att fatta vad som händer när en sådan klump kommer farande. Får man den i skallen så kan man hälsa hem.
Emellanåt vilade sig babianen för att filosofera lite, eller klia sig eller titta på utsikten. När den vilat för länge ryckte skötaren på marken lite i det långa snöret som apan hade om halsen. Då skruvade den metodiskt ned några kokosnötter till.
En duktig babian kan plocka ned flera hundra kokosnötter om dagen.
Det har sagts att det dör 150 personer om året på grund av fallande kokosnötter. Siffran är tagen ur luften och högst omdiskuterad, eftersom många länder i tropikerna saknar ordentlig statistik över kokosnötsrelaterade olyckor. Dessutom är det antagligen vanligare att folk dör för att de klättrat upp i kokospalmer och ramlat ned, än av att de står på marken och får en nöt i skallen.
Hur som helst så hade det kommit ett helt arbetslag babianer med sina skötare till Besar för att säkra gångvägarna utanför hotellen. Dessa märkliga team höll på i flera dagar och marken täcktes av kokosnötter, till glädje för de herrelösa korna som åt friskt av de nötter som spruckit vid smällen mot backen.
Korna transporterades till ön för att hålla en del av markerna öppna.
Sedan de kom har de förökat sig och inavlats och delat upp sig i olika flockar som undviker varandra. Ingen tycks bry sig om dem, trots att det ligger koskit överallt. Djuren har anpassat sig så till miljön att de ideligen smiter in på hotellområdena. Gräset är grönare där och korna hinner norpa en del innan personalen jagar iväg dem.
I skogen finns varaner. De ser ut som urtidsdjur och kan bli två meter långa. Men de smiter oftast blixtsnabbt när de får syn på folk. I vattnet finns vattenloppor, vattenormar, småhajar och gott om döda koraller. På stranden härjar sandloppor. För att hålla dem i schack sprutar vissa hotell dagligen sina stränder med diesel.
Tusenfotingarna är stora som prinskorvar och vandrar ogärna förbi människor utan att bitas. Helst attackerar de folk som ligger och sover i sina sängar. Vissa bett ger plågsamma svullnader som kräver läkarvård.
På toaletten uppträder enorma kackerlackor och myror och olika sorters flygande insekter. Sprayflaskorna man köper i Mersing är dessbättre rätt stora och giftiga och har namn som associerar till storstilade krigskampanjer.
Myggen syns inte. Men det gör myggbetten. Och medlet mot dem är möjligen effektivt, men så starkt att det löser upp plast och syntetmaterial i skor och kläder.
I restaurangen bor en svanslös katt. Den har ungar som lärt sig att hoppa upp på borden och sno mat.
Det är hett som i en bakugn och fuktigt som i en ångbastu. Tidvattnet är extremt och sjön är ovanligt gropig för årstiden. Om nätterna jagar blixtarna varandra över himlavalvet så mäktigt att vi tror att vi är ett med naturen.