La Palma – helveteshål med en doft av salvia

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-11

En skön promenad – men när skyfallet kommer forsar vattnet utför bergssidorna. Då ska man helst inte vara här.

Det doftar av rosmarin, salvia och pinjekåda. Småfåglarna sjunger vackert. Idylliskt, kan tyckas. Men landskapet är dramatiskt. Blånande vassa bergstoppar, pinje och gran som klänger längs de nästan lodräta branterna.

Bäckar porlar och vattenfall kastar sig utför klipporna i de smala ravinerna. Dessa så kallade barrancos kan förvandlas till livsfarliga rytande helveteshål av skummande vattenmassor efter skyfall.

Vid Mirador de la Cumbre, där vägen tar slut, tittar vi ner i den 700 meter djupa vulkankratern. På andra sidan reser sig Roque de los Muchachos, öns högsta punkt på nästan 2 500 meter.

De flesta besökare kommer med turistbussar och nöjer sig med att njuta av utsikten, kanske ta en promenad på några hundra meter. Öborna själva söker sig gärna till en egen klippa med utsikt, packar upp matsäcken och vinet och njuter utan att anstränga sig.

Andra travar målmedvetet iväg på långvandring med full packning. Härifrån finns alla alternativ öppna; en kortare tur ner till kraterbottnen, eller en flera dagar lång vandring över vulkanryggarna ända ner till La Palmas sydspets.

Det var i de här svårgenomträngliga miljöerna som urinvånarnas, guanchernas, sista strid stod 1492. När spanjorerna började kolonisera Kanarieöarna på 1400-talet fanns ingen plats för urinvånare. De slaktades eller anpassade sig och försvann tillbaka in i historiens dunkel.

Men än i dag reser sig deras heliga klippa majestätiskt, ruvande på den tragiska historien, mitt i kratern.

La Caldera de Taburiente

Dimman smyger in över kratern.

Fyra nationalparker på Kanarieöarna

Peter & Ingegerd Kranz

Följ ämnen i artikeln