”Kom tillbaka så vi kan le igen”

I höst går charterresorna åter till Khao Lak efter tsunamin

KHAO LAK

Thailändska Khao Lak har rest sig ur spillrorna efter den förödande flodvågskatastrofen.

Överallt byggs nya hotell och stranden rensas för att förbereda vinterns högsäsong, då Khao Lak är tillbaka som chartermål.

– Om bara turisterna kommer tillbaka kan vi börja le igen, säger en kvinna vi möter.

Morgonen den 26 december 2004 stod Chitladda Sornin, eller Jist som hon kallas, som vanligt i receptionen på Nang Thong Bay Resort i Khao Lak. På stranden började allt fler människor att samlas, och Jist tog sin bärbara telefon för att även hon gå ner och titta på vattnet som drog sig längre och längre ut till havs.

Men så ringde telefonen, och Jist fick skynda tillbaka till receptionen för att försöka hitta ett ledigt rum på det redan fullbokade hotellet.

Sen kom vågen.

– Jag släppte allt och sprang upp mot vägen. Jag tittade inte bakåt men jag kände att jag blev blöt på ryggen, berättar Jist.

Tårar i ögonen

Hon får fortfarande, nästan två år efter katastrofen, tårar i ögonen när hon berättar.

– Men jag är lyckligt lottad, jag överlevde och min pappa och syster klarade sig också. Den enda jag förlorade var min faster, säger hon.

Hotellet där hon jobbar totalförstördes, men redan i november 2005 öppnade de på nytt. Nu har de 30 bungalower klara. Förhoppningsvis hinner de bygga klart ett par till innan högsäsongen startar.

– Vi var bland de första som började bygga efter vågen. Många var osäkra på hur de skulle göra, och väntade för att se om turisterna skulle komma tillbaka eller inte. Nu har de fått lite bättre självförtroende så till den här säsongen är det många fler hotell som öppnar, säger Jist.

Där vi står inne på hotellområdet är det svårt att föreställa sig den förödelse som vågen orsakade. Men det räcker med att gå några meter utanför de välordnade gångarna i den lilla bungalowbyn för att återigen bli påmind om katastrofen.

Byggs överallt

Ungefär 100 meter nerför stranden finns en öde grusplan. I mitten ligger en pool och resterna av en liten poolbar med barstolar i mosaik. Det är allt som finns kvar av Nang Thong Bay Resort 2, systerhotell till Nang Thong Bay. Kanske bygger de upp den till nästa år om allt går som de hoppas, berättar Jist.

Det byggs överallt i Khao Lak. Från soluppgång till långt in på natten hörs ljuden från byggarbetsplatserna. De flesta ser långt ifrån färdiga ut, men vid nästan alla står en skylt som talar om att här öppnar ett hotell i oktober.

OAS_AD('Middle');//-->

Precis som hos de flesta vi möter i Khao Lak är optimismen stor. Likt ett mantra upprepar de frasen ”om bara turisterna kommer tillbaka blir allt bra igen”.

– Jag tror absolut att Khao Lak kan bli lika populärt som före tsunamin. Om två år kommer det att vara färdigbyggt och fint här igen, säger Jist.

Ger undervisning

Eftersom det råder stor brist på engelsktalande bybor som kan ta jobb i turistnäringen har den oberoende volontärorganisationen Tsunami Volunteer Centre, TVC, börjat undervisa i engelska.

TVC har många projekt på gång i Khao Lak. De bygger båtar, lär ut engelska och hjälper lokalbefolkningen att bygga upp de byar som förstördes av flodvågen.

– Det kan ta ytterligare ett år innan alla Khao Lak-bor har fått permanent husrum igen, säger amerikanskan Lisa Ruth, informationsansvarig för TVC.

Hon tar med oss till en liten by i norra änden av Khao Lak. Här ligger Thaikea, en liten möbelverkstad som drivs av TVC. I verkstaden jobbar västerländska volontärer och thailändare sida vid sida i den 30-gradiga värmen.

–Efter tsunamin skickades en massa kistor till Khao Lak. Men de var för små för att kunna begrava västerlänningarna i, säger Lisa Ruth.

En volontär kom på idén att bygga möbler av kistorna, och Thaikea föddes.

Uppspolad båt

Några hundra meter ifrån Thaikea ligger fortfarande en gigantisk polisbåt uppspolad på land. En tydlig påminnelse om att här, på den flacka Bang Niang-stranden, gick vågen över 2 kilometer upp på land.

Vi åker ner till vattnet. Här syns spåren av tsunamin fortfarande tydligt, och mina minnesbilder av paradisstranden som så många besökt stämmer inte alls med den verklighet jag möter.

Minnesplatser med blommor och uppspikade foton på träd längs med stranden varvas med byggarbetsplatser, ödetomter och informationsskyltar som talar om att vi befinner oss i ”Tsunami hazard area”.

Men vi möter också förväntansfulla thailändare som verkar så glada att se oss att vi mer än gärna tittar in i deras lilla affär eller stannar till för en bit mat på de enkla restaurangerna längs huvudgatan.

Bokningarna fler än väntat

Läs också:

Cecilia Lundblad