Hugg in på julbordet - i Badgastein

Under 30 timmar hinner du med sill, skinka, kurbad och dans bland Alpernas snöklädda toppar

BADGASTEIN

Skinka och köttbullar i Alperna?

Resa åkte nästan 300 mil för att äta julbord i österrikiska Badgastein.

Under 30 timmar hann vi bli både dästa, rena och förtjusta i kejsarens pannkakor.

- Tack för i dag, säger reseledaren Kicki Göhnzar till ett par gäster vid incheckningen på flygplatsen i Salzburg.

Sedan tittar hon på oss och skrattar.

- Ja, jag kan inte säga tack för den här veckan, ni har ju inte varit här så länge.

Kort äventyr

Drygt ett dygn tidigare lyfter ett näst intill fullsatt plan från Arlanda. Solens strålar silar in i genom de små fönstren, tyska flygvärdinnor serverar grå pannbiff och stämningen bland passagerarna är förväntansfull. Vi har alla väskor som är små och lätta, packade för en resa på trettio timmar. Snart kommer äventyret att vara över.

När vi landar i ett dimmigt Salzburg är det tydligt att Arlanda fått ta emot mer snö än denna gröna alpdal. Efterhand som bussen rullar de tio milen mot Badgastein förändras dock landskapet och blir allt vitare. Här har den efterlängtade snön äntligen börjat falla. Då och då försvinner dimman och snöfläckade alptoppar sticker fram.

Svenskt kockbesök

Medelåldern bland passagerarna på bussen är hög, uppskattningsvis över femtio år. Nästan hälften av de totalt 200 gästerna är privatpersoner, resten kommer från olika företag.

Efter att ha köat för att få checka in på hotellet i byn och slängt in packningen på rummet tar vi oss direkt till byns stora bad. Här finns flera utomhuspooler, bastu och kurbad.

Värmen möter kylan och det ryker från vattnet som bubblar i bassängen. Snön ligger som bomull på kanten till det 34-gradiga vattnet på Felsenbad.

I århundraden har besökare från hela världen kommit till Badgastein för att bada kur. Ortens varma källor innehåller mineraler och radon som bland annat ska vara bra mot onda leder och reumatism.

Tillbaka på hotellet sätter vi oss i baren. Pianisten spelar ledmotivet till "Titanic", ett hjorthuvud tittar ned på oss från väggen och en brasa försöker nå fram med sitt sken till fåtöljerna och det kalla ölet. Anita Johansson från Kungsör har lämnat sina vänninor vid julbordet för att ta en cigarett i baren.

- Maten är fantastiskt god, men man måste ta en paus då och då så man orkar allt, säger hon och erkänner att hon slarvat med ordningen och redan smakat på knäcken.

Doften av mat får oss att själva hugga in på sill, revbensspjäll, lax och potatis. Julbordskonsulten Erik Lallerstedt går runt och hör efter bland gästerna om allt smakar gott. Han är här för att följa upp julbordet.

- Generellt är det bra, men det finns en del att göra. Julskinkan var till exempel skuren i lite för tjocka skivor, säger han.

Ett par timmar senare har skinkan bytts ut mot ett liveband som spelar framför fem dansande par. Mer dästa julbordsgäster sitter i soffgrupperna vid baren. I puben intill dricker ett gäng bilförsäljare öl och ett stenkast därifrån dansar ett par tjejer till Christina Aguilera på nattklubben Gatz.

Ännu lugnt i byn

Säsongen i Badgastein börjar inte förrän runt 20 december och nöjeslivet har definitivt inte kommit i gång ännu. Byn har precis vaknat och håller på att göra sig redo för vintersäsongen.

Det märks morgonen därpå när vi går en rundvandring i byn. Det ligger en stillhet över det forsande vattenfallet, den översnöade Mozartfontänen och de tunga pastellfärgade jugendhotellen som vittnar om ortens storhetstid.

Till stor besvikelse blir det ingen skidåkning. Det har snöat för lite, och trots att snön fallit några decimeter det senaste dygnet har öppnandet av liftarna skjutits upp ännu några dagar. Närmaste backe med skidåkning ligger en timme bort och med taxi skulle notan sluta på runt 2 500 kronor.

"För stressigt med barn"

- Kaiserschmarrn mit Zwetschkenröster, bitte.

Konditori Dorn har blommiga soffor och storslagna tårtor. Bakom de fluffiga gardinerna råder ett stilla lugn. "Für den kleinen Hunger" serveras pannkakor med plommonsylt vid lunchtid. Och nu knorrar faktiskt magen igen.

Vi hinner precis handla lite choklad och vin i livsmedelsbutiken i byn, ta ett dopp i hotellpoolen och byta om innan resan hem inleds igen. På väg till Salzburg passerar vi vindlande stup, karakteristiska alphus och mörkbruna bodar.

Bland tax-free-påsarna på flygplatsen i Salzburg står Anette Malmlund med sin familj. Hon hade sett fram emot julbordet, men fick inte ner en bit.

- Det känns för jäkligt. Jag mådde dåligt och kunde inte äta någonting - det blev för stressigt med två barn och så kort tid, säger hon.

Själva upplägget på resan innebär att man inte har råd att bli sjuk. För rätt var det är lyfter planet från Alperna igen och det är hej och tack för i dag.

Bäst och sämst med julbordsresan?

Anna Careborg