Australien på spåret

Bästa sättet att se Australien är genom tågfönstret. Då kan du njuta av storslagna vyer till lågt pris, och får chansen att träffa roliga människor från hela världen.

Daniel Ohlsson hoppade ombord på The Ghan för att åka de 2 979 kilometerna från Darwin i norr till Adelaide i söder.

Tåget The Ghan kallades från början The Afghan Express efter de afghanska pionjärer som utforskade centrala Australien med kameler. Tåget började rulla redan 1929, men då gick det bara från Adelaide på sydkusten till Alice Springs, staden mitt på den australiska kontinenten, mitt i ingenstans.

Det var först i fjol som järnvägsutbyggnaden upp till Darwin i norr blev klar. Den totala sträckan är nu närmare 300 mil.

Larry Ierace arbetar som tågchef på Great Southern Railways och berättar att en resa med The Ghan är ett mycket bra sätt att träffa lokala förmågor – speciellt om man jämför med alla ”backpacker-bussar”.

Larry har arbetat 32 år på järnvägs-bolaget och han är väldigt stolt över tågen. Och inte bara han, alla som arbetar ombord är stolta. När man kliver på tåget är det inte utan att man känner sig lite viktig. Lyx, men ändå inte.

Men vad är det som gör tågen i Australien så mycket bättre än buss, flyg och bil?

–På tåget kan du njuta av en unik utsikt samtidigt som du kan gå omkring i loungevagnen eller äta i restaurangen. Det finns allt, från bar till toa och dusch, säger Larry Ierace.

Unik utsikt? Tja, timme efter timme efter timme av livlöst ökenlandskap under brännande sol. Fast när ökendammet blandas med dagens sista solstrålar blir färgerna så intensiva att det är svårt att slita blicken från tågfönstret. Det känns som om den där sista strimman sol vägrar att ge upp.

Svenska Caroline Olofsson, 22, från Färjestaden på Öland, är en av dem som har fastnat för tåget. Under sin tid på resande fot i Australien har hon hunnit prova på bil, buss, flyg och nu också tåg.

–Tåget är suveränt, det ger mycket mer frihet än buss och bil. Du kan när du vill resa dig och gå runt, det är bekvämare säten, och vagnarna har till och med dusch. Som backpacker känns det som lyx, säger Caroline.

Enligt henne är tåget ett utomordentligt komplement till flyget, som är dyrt, om man inte lyckas göra fynd med lågprisbolagen som flyger inrikes.

–Vid långa resor har man inte alltid pengar till en flygbiljett och då är just tåget perfekt eftersom det ofta är billigare, samtidigt som man får se mycket mer.

Dan Jones, 25, från Cornwall i Storbritannien håller med om att tåget är ett av de bästa sätten att se så mycket som möjligt av Australien till en låg kostnad.

–Jag hade gjort av med på tok för mycket pengar på kort tid, så jag bestämde mig för att låsa in mig i en stålcontainer med fönster (The Ghan) i tre dagar. Med den kom jag till Darwin tur och retur billigt, samtidigt som jag fick se ett storslaget landskap, säger han.

Innan Dan Jones tog tåget kuskade han runt på Australiens västkust i en egen bil.

–Har du massor av tid och pengar så är bilen bäst, efter-som du kan stanna mycket enklare och hitta små smultron-ställen. Men samtidigt måste du hela tiden förbereda och planera – det är inte kul att få bensinstopp i öknen.

Att flyga har aldrig varit något alternativ för Dan Jones:

–Det är dyrt, och så ser man inget intressant från 10 000 meters höjd.

Men blir det inte långtråkigt på tåget?

–Jo, ibland. Men det kan man enkelt råda bot på. I loungen träffar man en massa folk, säger Caroline Olofsson.

Dan Jones håller med.

–Även efter att ha suttit konstant i tre dygn är det fortfarande bekvämt. Och tack vare duschen så luktar jag gott hela tiden!

Makarna Noyoon och Shinobu Wadaneade från Tokyo reser i första klass – Gold Kangaroo Service – där egen kupé, alla måltider och bussrund-turer vid varje stopp ingår.

–Tåget är verkligen ett bra sätt att uppleva Australien. Vi kan njuta av landskapet som susar förbi samtidigt som vi träffar trevliga människor, säger Shinobu.

–Och så är ju maten underbar, tillägger Noyoon och fortsätter avnjuta sina pocherade frukostägg.

Tillbaka i andra klassens restaurangvagn träffar jag åter på tågchefen Larry Ierace, som nu har fått hoppa in som restaurang-biträde. Han berättar att ungefär 65 procent av passagerarna har sittplatsbiljett i andra klass och att antalet backpackers på tåget ökar stadigt – mycket tack vare tågluffarkortet som gör det möjligt att resa lite billigare om man vill stanna till på många ställen.

Men det finns nackdelar också. Avstånden i Australien är enorma och antalet avgångar begränsade. De två transkontinentala tågen – förutom The Ghan finns Indian Pacific, som förbinder öst- och västkusten – har bara en eller två avgångar i veckan i vardera riktningen.

De få avgångarna gör att möjligheten till korta ”strandhugg” på någon dag försvinner. Om du trots allt väljer att göra ett stopp och kliver av tåget i någon avlägsen ökenstad kan du fastna där i fyra dagar.

–Men att bli strandsatt i en ökenhåla ger ju en underbar möjlighet att träffa härliga människor, skrattar Dan Jones.

Så tittar han ut genom fönstret och blicken fastnar. Han har fått syn på en känguru och följer den nyfiket tills den är utom synhåll.

Solen håller återigen på att gå ner. Hela vagnen väntar spänt på det färgrika skådespelet som komma skall.

Men något kvällsliv att tala om är det inte ombord. Några timmar efter solnedgången sover de drygt 400 passagerarna, medan tåget rullar vidare genom den mörka öknen.

Snabbfakta

Daniel Ohlsson (resa@aftonbladet.se)