En dag på operan
Uppdaterad 2017-07-26 | Publicerad 2010-01-04
Sydneys superbygge – från hotande fiasko till succé
Det har kallats för världens åttonde underverk och är Australiens överlägset mest kända byggnad.
Men vad vet du om Operahuset i Sydney egentligen?
Peter Hanneberg berättar här om det danska bygget med de svenska takplattorna – och visar Operahuset som du aldrig sett det tidigare.
En gryning i mars:
Solen ska snart lysa igen på de vita jättesnäckorna, som är hela världens sinnebild för det vackra Sydney. Aboriginer ur dansgruppen Jannawi framför en traditionell rökceremoni.
Så börjar en hel dag av hedersbetygelser till den danske arkitekten Jørn Utzon, som nyligen gått bort 90 år gammal. Utzon är en hjälte i Australien.
Det är mitt tredje besök i Sydney på tio år. Operahuset uppfördes 1959–1973 och utnämndes till kulturvärldsarv av Unesco så sent som 2007. Ett dubbelt skandinaviskt mästerverk – skapat av en dansk och taklagt med svenska keramikplattor från Höganäs.
Segel och Söderhavet
Den unika formen ger fantasifulla associationer till vita havssnäckor som blekts i solen på någon strand i Söderhavet. Eller kanske vindfyllda segel. Innandömet är lika spännande.
Under huvudtrappan stiger vi in i en stor sal med lågt till tak Utzonrummet. Innertakets enorma betongbalkar bär upp snäckorna. Golvet är en fin parkett av det tasmanska blågummiträdet. Ett långt panoramafönster öppnar en frisk utsikt mot Port Jackson med båtarna och glittret i vattnet.
Samtidigt kastas ljus på salens innersta långvägg med dess anslående panoramagobeläng. En jättetextil med invävda färgklickar i olika form och färg. Kontrasten mot betongen och de tomma ytorna är färgstark. Väven får hela Utzonrummet att leva.
Åtta månaders jobb
Ann Toltz är en medelålders dam som jag anlitat för min rundvandring. Hon är en av Operahusets och Utzons verkliga kännare och beundrare. Hon talar om båda med vördnad.
– Väven är designad av Utzon själv och arbetet övervakades av dottern Lin. Fyra personer behövde åtta månader för att väva den, berättar Ann.
Strömmen av färgklickar illustrerar en av Utzons favoritsymfonier av Carl Philipp Emanuel Bach. Den stora guldfläcken är ett crescendo i symfonin!
Vi tar paradtrappan till foajéerna, ser ut över Port Jackson genom snäckans glasade framsida. Många rum och konsertsalar inryms under snäckskalen. Vi sitter en stund i konsertsalen och operateatern, där scenarbetare är fullt upptagna med nästa opera. Andra scener är dramateatern, studion och playhouse.
Lägre än Globen
Operahuset är två avlånga byggnader formade som fyra snäckskal var, sammanbundna av ytterligare sex mindre skal. Tillsammans reser de sig längst ute på Bennelonghalvön. Den högsta spetsen är 67 meter hög, något lägre än Globen i Stockholm.
Hela konstruktionen står på en enorm plattform och tycks sväva mellan jord och himmel.
– Utzon inspirerades av stenfundamenten som mayaindianerna och zapotekerna byggde sina tempel på för att komma närmare sina gudar, berättar Ann Toltz.
Undertecknad har besökt mer än hundra av FN:s världskulturarv, men varje gång i Sydney slås jag av hur väl operahuset står sig vid en jämförelse med de antika mästerverken.
Inte konstigt då att det fanns problem vid uppförandet. En odödlig skapelse kommer inte till världen utan värkar.
Bygget stoppades
Låt oss blicka 43 år bakåt. 1966 packar en stolt och förorättad Jørn Utzon in familjen i ett Qantasplan mot Honolulu och lämnar Australien – för alltid. Det är mästarens enkla svar på delstatsregeringens förolämpning. Byggnadsminister Davis Hughes har gjort bort sitt land inför hela världen. Han tycker det går för långsamt och har stoppat finansieringen, varför Utzon inte ens kunde betala arbetarna.
Alla vet att Hughes kommit till makten genom att ljuga om sin akademiska grad, det står i uppslagsböcker idag. Delstatens nye premiärminister Bob Askin har gett sin kompis en gräddfil till en ministerpost. Askin lyfter alltså inte ett finger.
Australiska ämbetsmän anses ofta vara träiga regelryttare. Men så gör man inte med en stor konstnär, särskilt inte en från Skandinavien.
Bad om ursäkt
Men 1973 invigs till slut ändå Operahuset av drottning Elizabeth II, som jämför dess storhet med Egyptens pyramider. Utzon sänker sig inte till att komma.
Både Hughes och Askin är med vid invigningen och solar sig i glansen av kungligheter och Utzons underverk. Otroligt nog gör de två återigen bort sitt land inför hela världen: Jørn Utzon omnämns inte med ett ord i de officiella talen ...
Inte förrän propparna var borta – Hughes 1973 och Askin 1975 – vågade australierna be om ursäkt. Utzon har sedan gottgjorts. Nuvarande premiärministern Nathan Rees sade nyligen:
– Vi står för evigt i skuld till Utzon. Problemen uppstod med Hughes och försvann med Hughes.
Renoverades i fem år
– Jørn Utzon var inte långsint, berättar fanset Ann Toltz. Han accepterade att vara rådgivare under renoveringen 1999–2004 med hjälp av sin son arkitekten Jan Utzon. Det är unikt att arkitekten är med och renoverar sitt storverk genom sin son – särskilt från andra sidan jordklotet.
Här i Operateatern ser jag Così Fan Tutte, Mozarts bedårande dråpliga såpa från 1790. Den handlar om passion och svek, ingredienser som genast för tanken till Operahusets historia. Konstnärens passion inför skapandet av ett magnifikt livsverk åt världen. Sveket från småpåvar som med maktspråk försöker stjäla åt sig äran för en större persons hjältedåd – och tror att ingen märker det.
Men dagens besökare tänker nog inte på det i biljettkön. Missa inte att se åtminstone en föreställning på Operahuset om du är i Sydney – annars har du inte riktigt varit där.
Ladda ner grafiken!
Bildspel från Sydney!
Ladda ner resguide!
Peter Hanneberg/text & foto