Abruzzo - nya kärleken i Italien

Vasto Marina nyhet på östkusten

Längst ut på den långa piren i Vasto Marina sitter ett hänglås med texten ”Ti amo per mai”.

Och precis som den yngling som bedyrat sin eviga kärlek, så älskar även vi svenskar Italien.

Nu är det dags att förälska sig i en ny del – Abruzzo.

Nere på stranden i Vasto Marina, den lilla badorten i södra Italien, råder sensommarlugnet.

Solen skiner men de kyliga vindarna sopar den långa, breda sandstranden ren från solbadare.

I ena ändan står ett övergivet nöjesfält i väntan på nästa säsong, och nere vid vattnet hittar vi en gammal tant med huckle och fotsid svart klänning.

Hon sitter lutad mot skrovet på en liten fiskebåt och går igenom maska för maska på ett fisknät. Tanten ler mot kameran men skakar på huvudet när jag försöker fråga hennes namn.

Vi går vidare ut på piren. Längst ut, högt ovan vattnet, sitter mängder av hänglås i olika storlekar och former fastlåsta i staketet. På låsen har älskande par skrivit sina namn, ett hjärta och ett datum.

”Ti amo per mai”, jag älskar dig för alltid, står det på ett.

Tanken att ett hänglås vid havet kan hjälpa till att göra kärleken evig känns trygg, och på något sätt väldigt passande här i södra Italien.

Nere på stranden, som ett levande bevis, står Vicenzo Tricario, 53, och fransyskan Christina Ye Delaha, 47, och spelar strandtennis med hjälp

av glada tillrop från övriga familjemedlemmar.

– Vi möttes i Paris. Jag gick på en gata när jag fick syn på Christina. Jag blev förälskad på en gång, säger Vicenzo och gör slängkyssar mot sin generade flickvän.

Nu bor paret i Lille i Frankrike men är i Vasto för att hälsa på Vicenzos släkt.

– Det är väldigt vackert här. Vi har hyrt cyklar och varit uppe i bergen. Helt fantastiskt, säger Christina.

– Ni får inte missa nationalparken därborta, säger Vicenzo och pekar norrut mot udden vid strandens

slut.

Nationalparken heter Punta d’Erce och är ett vackert kustparti med klippstränder och ett dramatiskt landskap, populärt bland dykare och snorklare.

Ut från den steniga stranden sträcker sig ett vingligt byggnadsverk i ett virrvarr av pinnar, smala hängbroar och platåer.

Det är en trabocco, en säregen anordning som använts av fiskare här i trakten i hundratals år. Från sin plats högt ovanför vattnet sänker fiskaren ner sina skålformade nät med hjälp av linor och låter dem sedan ligga på botten av det glasklara vattnet tills de ser fiskarna komma simmandes. Då är det bara att dra upp nätet och håva in fångsten.

Vi ber om lov att få komma om

bord, och vandrar varsamt längs den rangliga gången. Längst ut står Nicola Menna i bar överkropp och visar upp dagens fångst. Just den här traboccon har funnits i hans familj sedan år 1900, och än i dag har han den som sin arbetsplats.

– Titta här, säger han och visar upp en fisk som påminner om en simpa.

– Det här är en av havets fulaste fiskar. Men den smakar fantastiskt, säger Nicola och gestikulerar målande.

Nere i vattnet ligger en av hans kompisar och snorklar efter snäckor. Med jämna mellanrum kommer han upp till ytan och hojtar något till Nicola.

– Ingen fiskelycka i dag, säger Nicola med en uppgiven gest mot snorklaren.

Utefter kustlinjen längs hela Abruzzo avlöser de små badorterna varandra. Med sina pastellfärgade hus, otaliga restauranger och långa, breda sandstränder är det svårt att skilja dem åt.

Vi fortsätter till Silvi, som precis som Vasto är uppdelad i en strandstad, Silvi Marina, och en äldre by, Silvi Alta, uppe i bergen.

Nere på stranden möter vi Antonio Direnzo, 37, och Emanuel Direnzo, 36.

– Vi tycker om att komma hit i september, när skolorna börjat. Då är det lugnt och skönt här på stranden, säger Antonio.

Paret bor i staden L’Aguila en bit härifrån, och har som många italienare ett litet sommarhus vid kusten.

I skuggan ligger deras två veckor gamla dotter och sover i en vagn.

Än en gång får vi det bekräftat – romantiken lever i Abruzzo.