Den vilda jakten på opalen
Uppdaterad 2017-07-28 | Publicerad 2007-09-12
I Coober Pedy bor grävarna under jorden
Coober Pedy ligger 84 mil rakt ut i ingenstans i Australiens öken. Värmerekordet är på 56,7 grader – åtta dagar i sträck. Men här bor 3 000 människor – och en och annan turist.
Efter två timmars flygning i ett litet tvåmotorigt propellerplan närmar jag mig Coober Pedy som på aborginska betyder ”den vite mannens hål i jorden”. Och det är verkligen så det är: en kvarts miljon hål cirka 1,5 meter i diameter ligger ute i ingenmansland, 84 mil rakt norrut från Adelaide.
Folk bor under marken
Öknen blir under sommarmånaderna december till februari så varm och obeboelig att folk har grävt ner sig under jorden.
Med tanke på att värmerekordet är 56,7 grader celsius i åtta dagar är det inte så konstigt. Där hälften av invånarna bor.
Det finns allt från enkla handgrävda enrummare till maskinutgrävda sjurummare med kök och badrum.
Allt i en behaglig temperatur på cirka 23 grader året runt. Helt naturligt.
Bergartens konsistens är sådan att inga stöttor behövs för att hålla upp konstruktionen. Det är bara att skära ut berget och göra rummen så stora som man vill och har råd med.
Många hem mitt inne i Coober Pedy fortsätter och övergår i gruvdrift.
Det är förbjudet att gräva efter opaler i staden men det kringgår man genom att begära tillstånd att bygga ett nytt rum eller som jag hörde talas om: en squashhall. En kvinna blev miljonär när hon grävde ut för ett större skafferi.
Ingen vet var
Till saken hör nämligen att ingen kan veta exakt var opalerna finns. Det finns inga mätmetoder. Därför finns heller inga stora gruvbolag i trakten.
Stan har kring tretusen invånare. Fyrtiotvå nationaliteter där grekerna är i majoritet.
Varför bor folk då här ute i öknen där det knappt ens finns en matvaruaffär? Naturligtvis är det i drömmen om den stora opalen.
Men inte bara.
Här existerar nämligen en rättframhet och en öppenhet som jag sällan träffat på och man ser på livet med så okomplicerade och nyfikna ögon att jag inte trodde det var möjligt. Hit ska jag återvända.
Peter Kjellerås