I stilla skritt genom trollska bokskogar

I den lilla sömniga byn Kadyny kan du uppleva en bit av Polen från hästryggen

Andrzej som rider först i ledet sätter plötsligt upp handen i luften och hojtar:

– Galopp!

Någon mer uppmaning behövs inte.

Hästarna passar på att sträcka ut över stranden, hoppar över barnens övergivna sandslott och plaskar fram i vattenbrynet.

helskärm

En stund tidigare samlades vi på stallbacken i den polska byn Kadyny, gäspade och gnuggade sömnen ur ögonen. Bara klockan sju på morgonen är stranden så tom att man vågar galoppera här.

Efter ridturen sadlar vi av och duschar av sanden från de svettiga hästkropparna. Jag har inte ridit på flera år, och benen värker av ansträngningen. Dagen efter har jag sådan träningsvärk att det gör ont att resa sig.

Kadyny, som ligger vid Vistulabukten öster om Gdansk, hade sin storhetstid i slutet av 1800-talet. Många av de vackra tegelhusen i byn härstammar från den tiden.

Stallet i Kadyny har flerhundraåriga anor. Nu är det ett statligt stuteri där man föder upp polska Wielkopolska-hästar. Den preussiske kejsaren Wilhelm II:s numera förfallna sommarresidens står nära stallet, som i sin tur är ihopbyggt med de gamla spannmålsmagasinen som gjorts om till hotell.

Hit kommer folk på semester eller bara över helgen. Än så länge är det mest polska turister.

– Men förra året hade vi en fem, sex svenskar här, säger Beata Kozakolwscy, som sedan åtta år driver stallet tillsammans med sin make Andrzej.

För den som inte är så van ryttare finns möjlighet att ta ridlektioner i Kadyny. Elzbieta Szubartowska ska dagen till ära pröva på sin första galopp, och är ordentligt nervös.

– Jag hoppas att jag inte ramlar av, utbrister hon.

På eftermiddagarna går turen upp i bokskogarna som omger byn. Solljuset silar genom lövverket, och vi travar fram på mjuka sandvägar.

Man får ducka för nedhängande grenar på småstigarna, men det går ändå inte att undvika att bli piskad i ansiktet då och då.

I den 33 000 tunnland stora nationalparken som omger Kadyny lär det finnas både vildsvin, kronhjort och grävling. Men det enda djurliv vi stöter på är en död räv.

Det är en blandad grupp som är ute - från Elzbietas man Miroslaw som knappt suttit på en häst tidigare till Karolina som har total kontroll.

Den minsta ryttaren, nioåriga Zuzana, sitter uppflugen som en fågel på den allra största hästen.

Elzbieta gjorde sin riddebut på Kadyny för lite drygt 20 år sedan och är nu här på semester. Efter ridturen i skogen hoppar hon av och sätter, något stelbent, kurs mot hotellet.

– Man får ont i rumpan och ryggen av all ridning – nu ska vi få massage, säger hon och skrattar.

Karin Poring/text , Börje Thuresson/foto