Snacka om puckelpist!

Vi svingar oss upp i dromedarsadeln i Lanzarotes karga vulkanlandskap

Prutt! Helt ogenerat släpper han väder framför mig - dromedaren alltså.

Men turen med öknens skepp uppför berget på Lanzarote får ändå godkänt.

Dromedarerna användes tidigare i jordbruket på ön, numera är de enbart en turistattraktion.

En bit ifrån entrén till nationalparken Timanfaya ligger startpunkten för ridturerna. Mitt i det svarta vulkanlandskapet som är så karakteristiskt för ön. Solen gassar efter ett lätt duggregn.

Ett fyrtiotal turister har äntrat sina sittplatser på de gängliga djuren och ska precis ge sig iväg på sin tur. Vi slår följe med dem och blir tilldelade en plats allra längst bak i karavanen.

Lynnig och folkilsk är nog en bra beskrivning av mitt första intryck av vår dromedar. Efter några smärre vrål och slänganden med den långa halsen kopplas han fast vid sin kollega framför och vi är iväg.

Prutt! De belgiska tjejerna framför tittar generat bakåt vid ljudet och skrattar lite överseende åt sin färdkamrats uppträdande. Särskilt generad är dock inte dromedaren som gladeligen uträttar sina behov ett flertal gånger under vår lilla utflykt.

Det skumpar rejält och man får ta ett stadigt grepp om sadeln. Turen tar runt 20 minuter och går upp och ner för berget, med ett stopp för fototillfälle högst upp. Varje dag lockar den hur många turister som helst.

Familjen Korsbakke/Magnusson är några av dem. De har precis avslutat sin ridtur och tittar nu på en utställning om Timanfaya nationalpark och dromedarernas historia och användning på ön. Pappa Ryan Korsbakke, 34, från Halmstad uppskattade rundturen.

- Den var väldigt intressant. Speciellt för barnen. Det är väl för deras skull man gör de flesta sådana här turer.

- Det är första gången jag varit så nära dromedarer, säger Kevin, 8. Det skumpade upp och ned, nästan så man fick ont i ryggen. Men det var kul.

Hans lillebror Andrew, 6, håller med.

Dromedarridning

Sju resguider till Kanarieöarna

Jens O Pettersson