Golfsemester med salta bad

- kombinera playa och green i Spanien

En i familjen spelar golf, de andra vill hellre bada i havet. En svår kombination när man ska boka utlandssemestern. Men det finns lösningar.

Resa har testat 5 hotell i Spanien, som alla ligger vid en golfbana - och stranden.

M il efter mil av vägen kantas av enorma växthus med vita plastöverdrag. Vi befinner oss i provinsen Almería som är Spaniens skafferi när det gäller frukt- och grönsaksodlingar. Plötsligt viker vägen av. Vi kör ut mot kusten.

Växthusen försvinner. Men vi ser något stort och saftigt grönt breda ut sig nedanför oss. Det är dit vi ska, till det lilla samhället Almerimars golfbana, alldeles vid Medelhavets mörkblåa vatten.

Hotell Meliá Golf Almerimar ligger mitt på golfbanan som den gamle stjärnspelaren Gary Player har ritat. Och det är bara tre minuters promenadväg från hotellet till Almerimars småbåtshamn, som råkar vara Spaniens största yachthamn. Efter ytterligare fem minuter till fots står man mitt på den kilometerlånga playan.

När vi har checkat in på vårt hotellrum med utsikt över golfbanan och den stora poolen så har vi också insett att det är något alldeles speciellt med atmosfären på Meliá Golf Almerimar. Alla vi har mött, från receptionisten till städerskan, har lett oerhört vänligt och hälsat glatt. Vi börjar förstå när vi i mappen på rummet hittar ett papper med hotellets egna tio gyllene regler.

"Oroa dig inte över någonting, eftersom en människa som oroar sig inte har roligt och det är få saker i livet som är så allvarliga att man behöver oroa sig över dem", heter det i det första "budordet".

Vi får också lära oss att man inte ska döma alla människor i ett land för att man råkar ha problem med en enda person och att man aldrig ska jämföra olika länder med varandra, eftersom några alltid är bättre än andra.

Jag tänker på det där om att inte oroa sig när vi är ute på golfbanan och kommer fram till hål 12. Det är ett korthål, 163 meter långt från gul tee och 126 meter från röd. Greenen ligger på en ö, helt omgiven av vatten.

Kvällen innan har jag i golfrestaurangen hört flera spelare prata om hur omöjligt detta till synes enkla hål är, eftersom motvinden ställer till enorma problem. Så jag oroar mig alldeles förskräckligt när jag slår ut.

Men det ser lovande ut. Bollen flyger rakt mot flaggan på ön. Det är väl inga problem alls att besegra det här hålet!

Så tar en kastvind tag i bollen. Den störtdyker - i vattnet"

Så är det hålet förlorat. Men vad gör det. På nästa hål har precis en ankfamilj börjat sin vandring. De går på rad efter varandra, rakt över fairways. Det visar sig snart att man kan ställa klockan efter ankorna. De går samma tur, exakt samma klockslag, varje dag.

En av dagarna bestämmer vi oss för att låta golfklubborna vila. Det är över 30 grader varmt. Det känns som en bra idé att ge sig ut på havet. Vi bordar motorseglaren Autarkie som löper ut från Almerimars småbåtshamn. Chansen att få se delfiner lockar.

Vi har otur, de sällsamma havsdäggdjuren visar sig inte den här dagen. Men det gör inget. Besättningen lär oss i stället att slå knopar och berättar kunnigt om seglandets konst.

Inspirerade av att det finns så mycket mer än golf att göra bestämmer vi oss för att ta spelledigt även dagen efter. Vi måste ju se den fantastiska vilda västernstaden, "Texas Hollywood", som för 40 år sedan byggdes upp i Tabernas norr om Almeria.

Här, i Spaniens enda öken, har många amerikanska västernfilmer spelats in. Stjärnor som Clint Eastwood, Henry Fonda, Brigitte Bardot och faktiskt även skotten Sean Connery har varit inblandade i skottdraman här.

Via en krokig grusväg i bergen når vi den osannolika staden. Vid saloonen är det fullt med folk som precis har ätit lunch. Vi hinner inte mer än öppna dörren förrän vi hör skottlossning på gatan bakom oss. Tre desperados rånar precis banken.

Men lugn, sheriffen kommer ridandes, skjuter två av rånarna och hänger den tredje. Två gånger per dag körs den här uppfriskande västernshowen. Och inspirerad av sheriffen i den spanska öknen bestämmer jag mig morgonen efter för att ta fram mitt eget muskedunder på hål 12. En träklubba ska väl räcka för att nå flaggan. Plums. Vattnet slukar den bollen också.

En banarbetare på en åkgräsklippare bakom mig ler vänligt och undrar om jag kanske vill köpa en påse nya bollar. Jag avstår. Solen skiner fortfarande. Playan och strandserveringen väntar. Det finns ju annat än golf.

Robert Österlind (resa@aftonbladet.se)