Portugals flytande guld

Prova dig fram bland 100-tals portviner

Dourofloden glittrar i solljuset.

På den ena stranden ligger den gamla stadsdelen med sina branta och trånga gränder, klassade som världsarv.

Men det är ändå Portos andra sida som lockar hit besökarna – med sina berömda portvinskällare.

Luften är kylig och lokalen mörk. Hundratals vinfat ligger längs gångarna, staplade på höjden och på bredden.

Vi befinner oss i lagringskällaren hos Graham’s – en av staden Portos alla vinkällare. Här nere berättar en engelsk guide allt om företaget, portvinets historia och vad som skiljer ett vin från ett annat.

Med sitt geografiska läge vid Atlanten har Porto genom tiderna varit Portugals viktigaste handels- och industristad. Det var också här i det forna grevskapet Portucale, 30 mil norr om huvudstaden Lissabon, som Portugal en gång växte fram.

Utanför vinkällaren guppar rabelobåtarna som en gång i tiden var det enda transportmedlet för att få druvorna från dalen in till staden. I dag används de bara vid festivaler och enstaka turistturer längs den flod som delar staden i två delar. På norra sidan ligger Porto, på södra Vila Nova de Gaia. Egentligen är det två separata städer, men närheten till varandra gör att de räknas som en och samma.

Vi befinner oss i stadsdelen Vila Nova de Gaia – det är här portvinskällarna ligger.

Men egentligen är portvinets uppkomst faktiskt britternas förtjänst. Det var nämligen när Frankrike införde exportförbud på vin till England som portugiserna såg sin chans att sälja vin från Oportoregionen. Efterfrågan blev snart allt större och för att de stora mängderna vin skulle klara den långa transporten blandade man i lite whisky. Kombinationen var lyckad och portvinet fött.

Portvinsdruvorna växer i huvudsak kring Dourofloden, det får inte kallas portvin om det inte kommer härifrån.

Efter rundturen är det dags för provsmakning i foajén. Det luktas, smuttas och färgerna på vinerna granskas. Guiden Rosanna Ribeira berättar under tiden att vissa portviner lagras i tiotals år, andra bara några få. Det förklarar varför vissa är ljusa till färgen och andra är mörka.

– Rolls Roycen av portvin kallas vintage. Att man får en vintageskörd beror på vädret och att druvorna blir precis rätt, det händer bara cirka två–tre gånger på ett årtionde, säger Rosanna Ribeira.

Portvinskällarna ligger på gångavstånd ifrån varandra, de flesta har öppet för besök och har liknande upplägg som Graham’s.

På Croft träffar vi Semeewa Choudhru och Terje Strommen från Bristol, England. För Terje är det andra gången han besöker Porto.

– Det bästa här är helt klart portvinet. Men det är mysigt att bara strosa omkring och äta gott, säger han.

Croft är det tredje källarbesöket för paret denna dag och Semeewa är ganska mätt på portvin vid det här laget.

– De är lite för söta för min smak. Men jag börjar faktiskt känna skillnaden, skrattar hon.

Vi går vidare till Taylors, Offley och Calém. På Sandeman, en av Portos mest besökta vinkällare har två busslaster tyskar precis anlänt och det är långa köer till guideturen. Vi väljer istället att besöka deras portvinsmuseum.

Vi avslutar dagen med ett besök på baren Solar do Vinho do Porto. Med utsikt över floden och Vila Nova de Gaia slår vi oss ner i de mjuka soffgrupperna, ögnar igenom menyn som upptar hundratals portviner och beställer in ett glas vintageport.

Efter att ha luktat och smakat kan vi konstatera att det faktiskt skiljer mycket mellan ett vintage och ett billigare portvin. Kanske blev vi lite portvinsexperter trots allt.

5 vanliga varianter

Hanna Nilsson (resa@aftonbladet.se)