Årets drink: glass, ananas - och öl

Vad retar turister på Sverigebesök? Låter du en svensk gissa blir svaren: 1) vädret 2) att folk är kalla och tråkiga 3) att det är dyrt. Tyvärr berättar gissningarna enbart vad svenskar själva vantrivs med i hemlandet.

När guideboksjätten "Lonely Planet" listade irriterande saker i Skandinavien hamnade svenska barn i topp. Svenska barn!? Själv har jag aldrig kommit på tanken att provoceras av dem - inte i högre utsträckning än man blir galen på skitungar i Andorra eller Storbritannien. Men författarna till guideboken menar att svenska barn påfallande ofta beter sig illa på allmän plats utan att föräldrarna ingriper. Det är så plågsamt att fenomenet blir det värsta med hela Skandinavien.

Där ser man vad lite man vet om sitt eget land.

Nyligen läste jag en Stockholmsguide där författaren hävdade att "pretentiösa" Moderna museet är överreklamerat, att museiguider och folk på stan inte hjälper till och att stockholmarna gör allt för att pressa turister på pengar.

Pengapressandet innefattar bland annat garderobsavgifter, höga parkeringsavgifter, löjliga inträden och fem spänn för att gå på toa.

Va? Är mitt favoritmuseum pretentiöst? (Visa mig det konstmuseum som saknar pretentioner.) Är vi avgiftsfixerade? Om jag så filade på en guidebok om min hemstad i hundra år skulle jag aldrig komma på tanken att beskriva den på det sättet.

Å andra sidan vet jag oftast väldigt lite om vad jag kommer att reta mig på under en utlandstripp. Förväntningar och erfarenheter ligger väldigt långt ifrån varandra. Saker jag trodde att jag skulle hata med Storbritannien: maten. Det som drev mig till vansinne: föräldrar som skrek åt sina barn (hör det ihop med att jag är uppvuxen i Sverige, där vi tydligen inte ingriper mot odrägliga ungar?).

Andra oväntade negativa överraskningar: Istanbuls infrastruktur. Indiska servitörers totala ignorans när man ber om mat utan koriander. Spanjorers benägenhet att blanda ihop Sverige med Schweiz. Letters ointresse för barn. Hur den portugisiska nationalrätten bacalao faktiskt smakar.

Men självfallet finns också motsatsen. Hur många gånger har man inte blivit positivt överraskad av en udda företeelse som ingen ens har kommit på tanken att marknadsföra i turistbroschyrerna?

Förra helgen var jag på Madeira. Jag hade väntat mig pensionärer, blommor och tyska vandrare, men hamnade på en ö med ett hejdundrande uteliv där krogarna stänger först i gryningen. Höjdpunkten var att få dricka den lokala kultdrinken Nikita, som - bland annat - innehåller glass, ananas och öl. Jag skulle klassa den som årets bästa drinkupplevelse. (HUR uppfanns Nikita? Var det en efterfest som ballade ur i "blanda äckligaste drinken"-tävling? Där ett av bidragen visade sig vara en ovanligt lyckad blandning?)

Det är när man står där mitt i natten med en skön ölglassdrink i handen som man inser att det är de sjukt oväntade detaljerna som ger platser charm. Oavsett om det handlar om korianderignorans eller kul krogkultur.

Vad "Lonely Planets" Skandinavienredaktion tyckte bäst om med Sverige? Gamla stan. Hallå puckon! Har ni aldrig suttit på en skärgårdsö en ljummen julikväll? Har ni aldrig firat Valborg i en studentstad eller simmat i Riddarfjärden? Hänger man i Gamla stan så förstår jag att man tycker att folk vill mjölka en på pengar. Det kallas turistfälla.

Terri Herrera Eriksson (resa@aftonbladet.se)