Upprörd diskussion om våldtäktsdom

Stockholm. Sociala medier har svämmat över av upprörda reaktioner sedan hovrätten i fredags friat sex tonårspojkar för gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka.

Med den nya lag som kom i somras hade pojkarna fällts, tror åklagaren.

Upprördheten är stor efter domen där pojkarna, som i tingsrätten dömdes för grov våldtäkt och försök till grov våldtäkt på den 15-åriga flickan i Stockholmsförorten Tensta, helt friades av hovrätten.

Jenny Clemedtson, åklagaren som drivit fallet, tolkar hovrättens dom som att pojkarna förmodligen fällts även i hovrätten om den skärpta definitionen av "hjälplöst tillstånd" från den 1 juli redan varit införd i mars. Där har begreppet ersatts med det vidare "särskilt utsatt situation". Syftet är att även situationer där offret möter ett övergrepp med passivitet ska kunna klassas som våldtäkt.

Vissa har tolkat även den tidigare lagen så. Det gjorde Solna tingsrätt när man dömde de sex pojkarna för våldtäkt och våldtäktsförsök enligt den äldre lagen.

Svea hovrätt tolkar begreppet annorlunda och skriver i sin dom att den rädsla som åklagaren hävdat försatt flickan i hjälplöst tillstånd i sådant fall måste ha varit lika handlingsförlamande som exempelvis medvetslöshet, kraftig berusning, kroppsskada eller liknande för att uppfylla lagens krav.

I hovrättsdomen lyfter man fram att flickan inte utsatts för våld, eller hot om våld, och att hon själv uppgett att hon haft möjlighet att lämna lägenheten men inte gjort det. Därmed anser domarna att flickan inte befunnit sig i hjälplöst tillstånd.

Hovrätten skriver att flickan befunnit sig i en "mycket utsatt situation" men använder alltså inte det juridiska begreppet "särskilt utsatt situation".

Domen har fått den pensionerade straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud att åter gå ut och kräva ett uttalat samtycke för sex. Advokatsamfundet upprepar sin ståndpunkt att det är fel om lagen ändras så att den misstänkte måste bevisa sin oskuld. I svenskt rättsväsende är det upp till åklagaren att bevisa att en misstänkt är skyldig.

Katrin Lainpelto har forskat om stödbevisning i brottmål. Hon yttrar sig inte om det enskilda målet men säger att sexualbrott generellt skiljer sig från andra brott på så sätt att det oftare saknas direkta och entydiga bevis.

– Målen är bevismässigt ofta mer komplicerade. Skulle det exempelvis finnas DNA-bevisning är det inte alltid ett starkt bevis. Den tilltalade kan hävda att samlaget skett frivilligt.

Många gånger står ord mot ord.

Lainpelto har redan tidigare varnat för att vi kommer att se allt fler friande våldtäktsdomar. 2010 ledde 33 procent av alla åtal till friande dom.

– Till slut kommer de som blir utsatta inte att anmäla, säger hon.

Begreppet hjälplöst tillstånd infördes 2005 för att inte bara våld, eller hot om våld, skulle anses utgöra grund för våldtäktsåtal. Även situationer där offret av olika skäl inte ansågs ha kunnat säga nej inkluderades, exempelvis att en person var berusad eller sov.

Efter det syntes en ganska stor ökning i antalet anmälda våldtäkter mellan 2006 och 2008. Sedan dess har antalet åtal sjunkit, enligt uppgifter från Brå.

Sedan 2005 har också flera prejudicerande domar från Högsta domstolen (HD) gällt våldtäkter och vissa menar att HD ställt kraven på fällande dom för högt.

I ett prejudikat från 2009, gällande två olika våldtäktsfall, var HD:s slutsats att offrens berättelser måste stärkas av teknisk bevisning - eller andra omständigheter.

Utifrån det resonemangen friade HD två män från våldtäkt och högste ordförande Johan Munck sade då till TT:

– Det är förmodligen så att det har skett två övergrepp, men det fanns inte tillräcklig bevisning för att ställa det faktumet bortom allt rimligt tvivel.

Av alla polisanmälda våldtäkter leder bara några få procent till fällande dom.

TT