Tolv kilo som talar emot super-Stina

Uppdaterad 2017-01-09 | Publicerad 2017-01-05

Weng, Nilsson och Flugstad Östberg.

TOBLACH. Stina Nilsson, 23, går mot karriärens tyngsta utmaning.

För att vinna Tour de ski måste den muskulösa svenskan transportera tolv kilo mer än norskan Heidi Weng upp för den avslutande slalombacken.

– Sätter du en motor med hundra hästkrafter i en porsche och en minibuss kommer porschen att gå fortare, säger landslagsläkaren Per ”Pliggen” Andersson.

Stina Nilsson leder Tour de ski, men tre etappsegrar till trots har hon inte skakat av sig norskorna Heidi Weng och Ingvild Flugstad Östberg. Inför de avslutande tre loppen har svenskan sju respektive tolv sekunders försprång på förföljarna.

Även om Nilsson behåller eller rent av drygar ut ledningen i fredagens och lördagens lopp så väntar en 3,5 kilometer lång pärs på söndagen.

I fjol var hon fyra minuter långsammare än Heidi Weng upp för Alpe Cermis. Troligen bidrog åkarnas storlek till det.

”En tydlig koppling”

För Nilsson är en av de mest högresta åkarna i toppskiktet med sina 1,74 centimeter och 68 kilo. Weng är en decimeter kortare och tolv kilo lättare. I vanliga lopp är siffrorna inget att fästa någon vikt vid, men när uppgiften är att klättra upp för en slalombacke visar ren fysiologi att förutsättningarna är ojämna.

– I en sådan brant backe finns en tydlig koppling till syreupptagningsförmågan dividerat med kroppsvikten. Det vi kallar testvärdet. Generellt sett har stora åkare en liten nackdel mot små åkare, säger Sveriges landslagsläkare Per Andersson.

Så hur ska en tyngre åkare kunna vinna?

– En tung åkare behöver ha högre syreupptagningsförmåga än en lätt åkare. Skiljer tio procent i kroppsvikt måste du ha tio procent högre syreupptag i absolut tal.

Liknar vid biltävling

”Pliggen” liknar scenariot vid en tävling mellan två bilar. Sätter du hundra hästkrafter i en sportbil tar den backarna på ett sätt. Flyttar du samma motor till en minibuss kommer den att gå långsammare och upplevas som svagare.

Läkaren syftar inte specifikt på Nilsson och Weng i sin metafor, det är bara ett målande exempel, men det leder fram till en viktig fråga:

Stina har väl inte tio procent högre upptag än Weng?

– Nej, men vore det så enkelt hade vi inte behövt tävla. Sedan finns en psykologisk och en teknisk komponent som man inte kan mäta.

Så vi ska inte ge upp, trots allt?

– Nej, det finns fler parametrar i den här ekvationen. Det är sista loppet av en extrem tävling, i en extrem backe. Avgörande blir mental form, kapacitet, att hålla tekniken, hur väl man har lyckats återställa energidepåerna i muskulaturen. Det är en förenklad bild att de högsta testvärdena per kilo kroppsvikt vinner. Men de har en fördel.