Niva: Ro över i ekor, lifta med lastbilar, kryp fram på knäna
PRAG. En dag kommer era barn att fråga er vad ni gjorde under en alldeles särskild sommar.
Berätta då för dem att ni var på plats när fotbollshistorien färgades blågul.
Ro över i ekor, lifta med lastbilar, kryp fram på knäna – Sverige spelar mästerskapsfinal på tisdag.
Känner ni vibbarna?
Nä, det är inte längre en fråga som behöver ställas, då det ju har hänt en del sedan texten till U21-lagets inofficiella EM-låt formulerades.
Det är inte frågan om att sätta handen för örat och sträcka upp fingret i luften, om att anstränga sig för att plocka upp något som ligger halvt dolt under marken.
Visst kan du lägga dig ner med örat med asfalten för att försöka lyssna, men i så fall kommer du att bli både överkörd och bortspolad.
Vibbarna? Det här är en jordbävning som snuddar vid tian på Richterskalan. Det här är en fotbollstsunami i gulblått.
Det första jag stötte på när jag klev ur hotellhissen den här dagen var ett gäng från Iggesund som nyss kommit fram. Klockan tio på förmiddagen igår hade de fått tag på biljetter. Halv ett satte de sig i bilen och började resan.
Inget att tveka på, bara att köra. Bara 170 mil väg mellan Iggesund och Prag.
Det här var en dag för fasta blickar, knutna nävar och nedtryckta gaspedaler. Det här var en match formad av svensk beslutsamhet.
Fansen svepte in och blåste bort danskarna från läktarna, laget klev ut och gjorde planen till sin.
Även om Danmark hade en hel del boll under matchupptakten så var det Sverige som vann kamperna som kostade, duellerna som räknades.
Är det granit?
Tyngre och hetare runt straffområdena, upp i 2-0-ledning före paus. John Guidetti som dynamitdynamo, Simon Tibbling som Tomas Brolins hastigt framklonade son.
Var det inte mer än såhär?
Jo, lite mer var det ändå. Det är liksom inte helt enkelt att ta sig till EM-final. En snedspark, en reducering och sedan var det inte fullt lika kul längre.
Under en 20-minutersperiod satt jag mest bara och väntade på kvitteringsklubban, men såhär i efterhand fattar jag inte ens varför jag överhuvudtaget hetsade upp mig.
Är det stål laget är uppbyggt av? Är det granit? Det är i varje fall ingenting svagare eller mer ömtåligt.
Oscar Hiljemark och Oscar Lewicki bar upp laget under matchfasen då de verkligen behövdes, och sedan coachade Håkan Ericson så gott som maximalt. Formationsförändringarna gav stadgan tillbaka, bytena tillförde både kyla och kvalitet.
Även om en EM-final stod på spel var inte Robin Quaison mer stressad på den här scenen än han hade varit på grupsplanen nedanför höghuset hemma i Akalla. Han vred, han vände och när han tittade efter en gång till hittade han öppningen som leder hela vägen fram till EM-final.
Och där är vi nu. Hur osannolikt det än låter är vi faktiskt där nu.
På olika sätt har jag ägnat mig åt den här idrotten i nästan hela mitt liv. Som liten utgår man ju ifrån att det är halvt gudagivet att Sverige ska vinna VM-guld, men i takt med att erfarenheterna och besvikelserna blir fler tvingas man inse att det knappast blir på det sättet.
Det blir som det blir. De allra största framgångarna är reserverade för några andra.
Hade du frågat mig för ett år sedan så hade jag förlikat mig insikten att Sverige aldrig kommer att spela en mästerskapsfinal för vare sig herrar eller pojkar så länge jag lever.
ALLA till Prag
Men vafan vet man egentligen? Nu sitter jag här – både skakad och rörd – och kränger av mig min tvångströja av negativa cynismer. Jag behöver den inte längre.
På tisdag kommer jag att vara på plats för att se Sverige spela mästerskapsfinal. Det kommer att bli en av de största upplevelserna i hela mitt fotbollsliv, och jag vet att jag inte kommer att vara ensam om den.
Varför nöja sig med en vägg när man kan måla hela kåken gul?
Det finns biljetter att få tag på, det finns gott om olika sätt att ta sig hit. Går det att kasta sig i bilen och semifinalköra från Iggesund går det att nå fram från både Sölvesborg, Skövde och Söderhamn också.
Gör er själva den här tjänsten. Ta er ner till en match som aldrig kommer igen.
Alla till Prag. ALLA till Prag.
Jag är såklart inte säker på hur finalen slutar, men jag vet att ni kommer att ångra er ifall ni inte tar er hit.
På tisdag spelar Sverige EM-final. Det är en sådan dag som kan vara mittpunkten i ett helt fotbollsliv.
Det var det här ni drömde om när ni var små, det är det här ni kommer att minnas när ni blir gamla.