Duplantis avslöjar ilskan efter monsterhoppet

Publicerad 2018-08-30

BRYSSEL. Mycket glädje – men också bombarderad med ilskna påhopp.

Armand Duplantis, 18, avslöjar den hårda verkligheten efter hans guldhopp på 6,05 i EM i Berlin.

– Ja, att det blev amerikanskt rekord hade jag kunnat vara utan. Det var det enda jag såg på mobilen. Det var många elaka kommentarer och förtog en del av glädjen över att ha hoppat 6,05, säger Mondo.

Det var inte alla som blev glada över Armand Duplantis guldhopp på 6,05 i EM i Berlin.

Inte då det blev klart att det gäller även som amerikanskt rekord, trots att Mondo tävlar för Sverige och har dubbla medborgarskap.

Vi träffas i Bryssel där han är för att göra sin sista tävling för säsongen – Diamond League-finalen mot de bästa i världen.

Och uppståndelsen är total efter det där 6,05-hoppet i Berlin.

Det lyfte honom från världens största stavtalang till en av världens största friidrottare alla kategorier.

I en enda tävling.

– Ja, trots att det gått ett par veckor, kan jag fortfarande inte förstå vad som hände. Det har inte riktigt sjunkit in än. Det känns fortfarande lite overkligt på något sätt. Jag har ju växt upp med att se folk ta sex meter. Det var ett magiskt nummer för mig. Och nu är jag där själv. Det känns nästan overkligt, säger han.

Mobil fylld av arga sms

Men det blev inte bara jubel.

När det stod klart att hans 6,05 också skulle godkännas som amerikanskt rekord väckte det annan storm. Mondos mobil fylldes av arga mail och sms.

– Ja, det har varit en del hårda ord. Men om folk inte snackar skit om dig, så betyder det samtidigt att du inte är bra. Så jag tar det.

– Och det där amerikanska rekordet kan jag leva utan. Det är inget jag behöver. Mig kvittar det faktiskt och det är inte jag som skrivit reglerna.

Mondos pappa Greg Duplantis håller med.

– Ja, det är inte vi som skrivit reglerna, utan det räcker med att du är amerikansk medborgare för att sätta rekord i USA, säger han.

– Debatten var uppe redan i fjol om att skriva om regeln, men ingen hade väl räknat med att Mondo skulle hoppa så högt redan nu.

Det finns fortfarande också en ilska hos många amerikaner att Mondo valde att tävla för Sverige och inte för USA.

Men för honom själv var det valet lätt.

– Ja, jag har ju en svensk mamma och har varit i Sverige varje sommar och en del vintrar också. Och jag har alltid tävlat för svenska klubbar. Ända sedan jag var liten, säger han.

– Det kändes rätt. Dessutom vet jag hur stort friidrottsintresset är i Sverige.

Men när Armand Duplantis gjorde sitt val var han fortfarande bara en stor talang. Världens störste i och för sig, men den här utvecklingen var det inte många som såg komma.

Inte ens han själv.

– Nej, det har varit en omtumlande säsong, säger han.

- Allt har gått mycket fortare än jag trodde.


Armand Duplantis tävlar i Diamond League på fredag, start 19.28