Italien saknas i ”Money League”

”Luften har pyst ut ur den alltför uppblåsta bollen”

Vad är egentligen felet med italiensk fotboll?

Varför gör Zlatan mål mot Fiorentina, men inte mot Manchester United?

Och kommer The Special One att lämna oss nu?

Mourinho.

Det har varit rannsakans vecka i Italien. Den åtalade är ”il calcio”. Utklassad av engelsmännen, sämre än spanjorer, tyskar och portugiser. Luften har pyst ut ur den alltför uppblåsta bollen.

Milans vd Adriano Galliani skyller allt på pengar. Den engelska ligan är rikare än den italienska. De engelska klubbarna äger sina arenor och visningsrättigheterna till Premier League är värda nästan dubbelt så mycket som Serie A:s. Det finns en ny liga, säger Galliani och den heter ”Money League”. I den ligan har Italien inte ett enda lag.

Det är en bra förklaring, men den räcker inte. Ingen kan som italienarna haussa upp stämningen så, att ångesten stiger upp från planen som en dimma, där alla klara tankar och handlingar övergår i förvirring. Varje gång italienarna ska spela i Champions League är det ”ödesmatch”, ”årets match”, ”en match om liv och död”.

Bara Milan har lyckats

Den enda italienska klubb som har lyckats övervinna den överdrivna respekten för Champions League är Milan. Spelarna där vet att deras liga är den europeiska. Lo scudetto kommer i andra hand. Därmed har Milan samtidigt höjt ribban och gjort matcherna i Champions League till business as usual.

Man måste hålla Mourinho räkning för att han verkligen försökte skrämma Europa-spöket, med sin arrogans och sin djärvhet. Inter förlorade visserligen, men spelade bättre än de brukar.

Mourinho säger att han vet vad som fattas. Frågan är om han får och vill stanna kvar tillräckligt länge för att omforma Inter till sin avbild och köpa nya spelare för sisådär en 60–70 miljoner euro. Moratti har nog pengarna. Men vill han spendera dem? Höstens spelarköp var en katastrof.

Om Mourinho lämnar Italien redan efter en säsong, blir saknaden stor. Med The Special One är det roligt nästan jämt. Särskilt roligt är det att se hur Italiens mest kända sportjournalister darrar när han blir förbannad på dem. De kan inte läsa av honom, vet aldrig var gränsen går. Rätt vad det är, sliter han bara av sig hörsnäckan och går, medan programledaren står där och stammar.

– Men jag ville ju bara ...

Blir inte klok på Zlatan

En annan man inte blir klok på är Zlatan. I söndags var han Inter igen. Nej, han var inte bara Inter. Han var hela ligan. Det stora samtalsämnet var först hans karate-ben i mål ett och sedan hans 109-kilometeritimmenfrispark på 30 meters avstånd i mål två, när matchen nästan var slut och de flesta slätade till gräset med tungan av trötthet.

Många kommentatorer lägger ner stor energi på att analysera varför Ibra är så överlägsen i Serie A och så medelmåttig i Champions League. ”Zlatan är stark mot de svaga och förlorad mot de starka. Han är det bästa italiensk fotboll har, men det räcker inte. Han är inte komplett, han är inte kapabel att dra med sig laget, leda det och få det att spela ... En anfallare måste göra mål. Han behövs även om han inte får till det. Men han blir bara unik om han lyckas när det verkligen behövs”, skriver en av de mest kritiska rösterna.

Sanningen är kanske så enkel som att Manchester United är bättre än Inter och Christiano Ronaldo är bättre än Zlatan.