Det hade känts fel att ge henne ett wild card
LAUSANNE. Jag hade gärna sett sydafrikanskan Caster Semenya på Stockholms Stadion den 6 augusti.
Men jag köper argumentet att hon inte är kvalificerad på 1 500 meter.
Det hade känts fel att ge henne ett wild card bara för att hon är Caster Semenya.
Det är ju risken i det här läget.
Att mindre nogräknade galaarragörer utnyttjar sydafrikanskans namn bara för att skapa uppmärksamhet.
Samtidigt är det här en tjej – jo, hon har officiella papper på det numera – som kommer att dominera damernas medeldistans i många år framåt.
Hon kom från ingenstans I fjol och sänkte sitt personbästa på 800 meter med nästan nio sekunder.
Hennes segertid 1.55,45 från VM-finalen i Berlin i fjol gjorde henne till överlägsen världsetta på distansen – 2,39 sekunder före tvåan Maggie Vessey från USA.
Den är en evighet på 800 meter.
Inte ens Usain Bolt var så överlägsen procentuellt sett, vare sig på 100 eller 200 meter.
Fortsätter Semenyas utveckling kommer hon att slå tjeckiskan Jarmila Kratichvilovas 27 år gamla världsrekord 1.53,28.
Det värsta jag sett
Hon har naturligtvis samma förutsättningar att bli lika överlägsen på 1 500 meter som hon knappt prövat på.
Sydafrikanskans uppvisning i Berlin var det värsta jag sett sedan Wang Junxia och Ma Junrens trupper krossade alla världsrekord från 1 500 meter och uppåt första halvan av 90-talet.
Då menar jag inte den påstådda dieten på sköldspaddsblod, utan sättet att löpa.
Att gå ut hårt och sedan bara öka.
Men jag vet att många fortfarande är tveksamma om sydafrikanskan könstillhörighet.
När könstester infördes på 60-talet drog man ner byxorna på tjejerna och så var det bra med det.
Vill höra henne berätta
Det räckte för att konstatera att de inte var män utklädda till kvinnor – och gudarna ska veta att det hade förekommit tidigare.
Därav testerna.
Caster Semenyas könstillhörighet har tagit nästan ett år att utreda, så jag tar för givet att det inte varit lika självklart.
Men det har jag inga synpunkter på.
Det som gäller just nu är att Caster Semenya fått klartecken att tävla som kvinna.
Jag antar att IAAF anlitat världens ledande experter på området, så det finns inget att diskutera.
Därför räknar jag med att få se henne i DN-galan nästa år.
Men inte bara se henne.
Jag vill höra henne prata också, berätta om sig själv och sina känslor.
Ställa upp på presskonferenser som alla andra och ge sin bild av allt som hänt.
Kliva ut ur anonymiteten och inte bara vara någon hemlig demon som kliver in på banan och krossar allt och alla.
Då kan hon blir riktigt stor.