Nilsson trea i Tour de Ski

Kristoffer Bergström

VAL DI FIEMME/STOCKHOLM. Åt segraren Heidi Weng fanns inget att göra.

Men Stina Nilsson spurtade ner den andra norskan i toppstriden och tog sig upp på pallen i Tour de ski.

– Jag ångrar inte för en sekund att jag åkte hit, säger hon.

I fjol kom Stina Nilsson på plats 24 i Tour de ski. Hon var nästan 16 minuter från segern.

I år hade hon inte ens tänkt ställa upp, men lite missflyt i världscupen under december höjde längtan efter pallplatser så helgen före jul bestämde sig 23-åringen för att haka på turnén. Fast några förväntningar på resultat hade hon inte.

Därför kom första segern som en överraskning. Och andra, tredje och fjärde. Stina Nilssons kvartett av vinster ledde till 20 sekunders ledning inför den avslutande klättringen upp för Alpe Cermis. Målet för dagen var inte att vinna, slalombacken brukar premiera betydligt mindre åkare, men Nilsson hoppades knipa en pallplats.

Åt Heidi Weng fanns inget att göra. Norskan, som för ett år sedan vann sitt första individuella världscupslopp, vann hela touren trots att hon inte hade varit i ledning någon gång förrän på slutet.

– Det här är sjukt kul, säger Weng och berättar om ett par peppande sms hon fick av Therese Johaug (avstängd) och Astrid Uhrenholdt Jacobsen (avstod touren).

– Therese sa ”du är en maskin uppför och detta klarar du”. Då tänkte jag att så mycket av en maskin är jag inte.

Bakom Weng kom finskan Krista Pärmäkoski tvåa. Om tredjeplatsen utspelades en duell mellan Stina Nilsson och jagande Ingvild Flugstad Östberg. De två sista kilometerna knaprade norskan in sekund efter sekund och hade snart den vitkädda ryggen strax framför sig i branten.

Det hörde Stina. Och med sina sista krafter höjde hon farten och gick i mål som trea.

– Jag hörde hur de norska ledarna började heja på henne väldigt tidigt och det sporrade mig extra, säger hon till SVT.

När Nilsson når Sportbladets utsände strålar hon.

– Jag är väldigt nöjd. Jag utnyttjade de lättåkta partierna, hittade mitt flyt i åkningen och tog backen i min fart. Jag är väldigt glad att jag gjorde det och att jag kom trea, säger hon och beskriver känslan av att hålla på att tappa tredjeplatsen:

– Jag vart lite småstressad och kände mig jättejättetrött, men jag är nödj att jag hade en extra växel. Jag ville INTE bli fyra.

Kan du beskriva smärtan?

– Ont i hela kroppen. Åh! Väldigt skönt att korsa mållinjen.

Vad gör du när du kommer hem?
– Vilar. Jag ska njuta.

Stina Nilsson hade den 21:a snabbaste tiden på klättringen, men lyckades trots det bli trea. Och mätt från förra året har hon alltså sänkt sig 21 placeringar.

Om hon kan vinna allting nästa år? Eller någon gång i framtiden?

Innan Stina Nilsson lämnar Italien tänker hon efter och svarar:

– Om jag ska göra det behöver jag mer än 20 sekunder.