Bergström: Inget mindre än mästerligt
VAL DI FIEMME. Stina Nilsson vann fyra etapper, övriga 47 deltagare vann tre.
Uppe på slalombackens topp frågade jag Stina: om någon inför Tour de ski sagt att det skulle gå så, hade du tänkt att han var en idiot?
– Ja, absolut!
Heidi Weng stod sig inte att känna igen inför starten av den avslutande etappen. Förintervjuerna brukar vara av allra mildaste sort, fri från hårda frågor, men här var varje blygt spörsmål som en missilattack mot henne.
– Vi får se. Allt kan hända. Jag är inte mer favorit än någon annan. Jag fruktar alla, sa hon.
Den norska brakfavoriten hade två dåliga lopp bakom sig och hade skäl att vara stingslig. Alpe Cermis är världscupens plågsammaste utmaning och den här morgonen var vädret varmare och snön strävare.
Ont?
Det här skulle gör ondare än så. Här skulle lungorna vrida sig som disktrasor, här skulle järnsmaken välla upp i munnen.
Weng ryckte vid foten
Stina Nilsson hade 20 sekunders ledning inför slutetappen men räknade med att bli ikapphunnen på den dryga halvmil som inleder slutrundan innan åkarna når slalombackens fot.
Och jodå. Hundra meter före stigningen gick Weng upp i rygg och sedan förbi. Nog var hon nervös på förhand, men någon kamp om segern skulle det inte bli.
Det var heller aldrig Stinas mål. I den mån man kan prata om mål för en åkare som inte ens tänkte ställa upp på touren, i den mån man kan måla upp en förhoppning för någon som tappade sex minuter på fjolårets klättring, så var den inte att vinna.
Stina Nilsson hade en liten chans på pallen. Det var vad hon fick plåga sig uppåt för att uppnå.
Lika stor favorit som Olsson och Kalla
Krista Pärmäkoski tog rygg i höjd med att åkarna fick över på ettans växel, den där promenadlika stilen där de liknar krumma gummor. Också finskan blev för svår.
Men när också Ingvild Fjugstad Östberg tuggade i sig sekunder höll Stina Nilsson på att halka av prispallen. Något behövde göras – och något gjordes.
Stina kraftansamlade till en sista fartökning, ingen mjölksyra i världen kan få världens bästa spurtare att glömma hur man spurtar.
I mål är svenskan trea och så trött att det är ansträngande att titta på henne. Ansiktet är blekt, blicken nästan förvånad, yrvaken, och bröstet häver sig upp och ner. Det kommer att ta en vecka att återhämta sig, det kommer att gå åt ett par sovmorgnar och lika många pizzor. Kroppen har tömt varenda depå och resultatet inget mindre än mästerligt.
Förlorade segern? Var inte fånig!
– Jag var jättejättetrött på slutet, men är väldigt nöjd att jag hade en extra växel. Jag ville inte bli fyra. Det var det jag tänkte: bit ihop nu för fan! säger hon när vi pratar.
Inför Tour de ski hade Stina Nilsson aldrig vunnit ett distanslopp. Nu har hon tagit hem tre. Inför Tour de ski var hon inte på allvar ett hot i annat än sprint, nu är det en månad till VM och hon är ett minst lika stort hopp som Charlotte Kalla och Johan Olsson.
Om Stina förlorade segern? Om hon förlorade andraplatsen?
Var inte fånig. Det enda Stina Nilsson har gjort under Tour de ski är att vinna.
