”Jag tror inte jag var någon bra pappa…”

Kristoffer Bergström

Förbundskapten Staffan Eklund om sin militära bakgrund, tyska skummisar, det kvinnliga psyket och relationen till sina barn

NOVE MESTO. Varje gång Staffan Eklund sticker ut i media kommer ett samtal från hans mamma. Det räcker med att skäggstubben är för lång.

Efter att i två timmar ha pratat om kvinnofingrar, tyska skummisar och Loa Falkmans brorsa med mannen som byggt upp svenskt skidskytte får vi nog slå fast en sak.

Staffans mobil kommer ringa i dag.

Ingen varelse på jordklotet pratar som Staffan Eklund. I bland suger han på svaret, flinar och fyrar av sina paralleller. Han verkar obrydd om att tio diktafoner riktas mot honom, orden rinner ändå ur honom. 

Som häromdagen här i tjeckiska Nove Mesto när han just petat Carl Johan Bergman från mixstafetten precis som förra VM:et, trots att Bergman senare skulle visa sig starkast av de manliga åkarna.

Är du inte rädd att du gör fel nu?

– Nej, det är jag inte. Senaste året är bra att ha med sig i minnet, men att nu utgå ifrån vad som hände där och då känns jävligt långsökt.

Kanske inte så?

– Nä, fy fan, Kristoffer. Då kommer Hitler imorn, eller? Eller? Andra världskriget var trettionio till fyrtiofem.

En tid före mästerskapet var jag i Östersund. Med mig hade jag en fråga jag tänkt ställa under mer än ett år, men inte hittat läge för.

I stan bor merparten av skidskyttelandslaget. Staffan Eklund mötte mig vid skjutvallen och i hans bil rullade vi genom ett vintermörkt, snömoddigt samhälle och pratade om hans 13 år inom sporten.

1999 fanns knappt några svenska skidskyttar. Magdalena Forsberg var landets populäraste idrottare, men bakom henne kom framgångarna glest. Ihop med Kalle Grenemark, som i dag är expertkommentator, professionaliserade Staffan Eklund förbundet. Sedan dess har bland andra Anna Carin Zidek, Björn Ferry, Carl Johan Bergman, Helena Ekholm och Fredrik Lindström etablerat sig i yttersta eliten.

Jag ville förstå mer av Eklunds ledarskap, så när vi hade parkerat och slagit oss ner i restaurangen på hans stammishotell – öde rum, mörkt trä, enstaka bestickklink – chansade jag på den där frågan.

Varför pratar du sådär?

– Vadå?

Vet du att du är svår att citera?

– Nej.

Du är alltid smart, men en del saker du säger är barnförbjudna, en del bara flummiga. Varför uttrycker du dig så?

– Jag är skadad av mitt gamla jobb. I det militära lär man sig att uttrycka sig så oklart som det går för att inte blotta sig. Det finns något som populärt kallas för ”mediautbildning”. Jag vet inte ens vad det är.

Staffans pupiller riktades uppåt. Så mindes han:

– Jo, förresten! Vi hade med Arthur Ringart och Loa Falkmans brorsa före OS i Turin 2006. De ställde konstiga frågor och spelade in oss. Men det gav inte så mycket.

Så hur tänker du?

– Jag försöker behandla andra som jag själv vill bli behandlad. När det gäller media, Kristoffer, ringer mamma nästan varje dag och vill ha sagt någonting. Om jag har svurit i tv:n eller varit orakad. ”Vad ska grannarna säga?” säger hon.

Bryr du dig?

– Någonstans går jag på intuition. Jag vill vara schyst, men på tyskan säger man ”jeder hat eine schwarze Seite”. Alla har en svart sida.

”Man ska skämta”

Vad hade din mamma sagt om någon reporter citerat dig efter tävlingarna i Östersund i fjol?

– ”Det är som på skoldansen?”.

Nej, Helena Ekholm hade missat ett skott på slutet. Du sa ”det var på det där håret som unga tjejer inte har så mycket av i dag”.

– Jaha. Det vete tusan vad mamma hade sagt. Då hade hon nog blivit jättesur, Kristoffer. Men man ska skämta. I alla uthållighetsidrotter, i start och mål, byter alla om. Jag står inte som 50-åring och tittar på unga tjejer, men vi har alla konstaterat att det inte är som när vi var unga. Både tjejer och killar rakar bort sitt hår. Och i den värld jag lever i ser man det här. Citatet hoppar utifrån det.

Jag undrade om jag hade gått för långt. Var det rimligt att ta upp en förbundskaptens hantering av media för att förstå hans ledarstil? Blev han stött?

Jag hann inte grubbla, för Staffan fortsatte:

– Du ska få en annan bra grej: jag tror det var sista året Magdalena Forsberg tävlade i Lahtis. Då kröp det runt en konstig jävla gubbe där, en kuf, som tog kort i målområdet. Ett år senare publiceras en bild på Magdalena när hon byter om och hennes bröst syns. Hon ringde mig direkt och sa ”det var den jävla gubben som var så olustig”. Jag sa ”Magda, för fan, du kommer bara bli mer berömd nu”.

”Män bättre betongbärare”

Var det ett bra svar?

– Vad fan kan du göra, Kristoffer? Det är ingen idé att låta det ta energi. Man ska heller inte låta media ta för mycket energi.

Nu tar du upp ett annat ämne. Länge var det så att om man ringde dig från redaktionen och ville prata med en aktiv fick man nej. Man skulle vara på plats i typ Slovenien för att få intervjua åkarna.

– Det var för att ta bort brus från åkarna. Ta Fredrik Lindström när han vinner sin första världscup. Vi kan inte släppa igenom alla samtal, för då får Fredrik sitta i telefon till klockan elva på kvällen. Det är nog att han ligger och vibrerar i sängen och har svårt att sova.

Vad är största skillnaden mellan att leda herrar och damer?

– Med damer måste man vara längre fram i planeringen. De har större behov av att veta.

Varför?

– Jag vet inte.

Vad tycker du om feminism?

– Jag tror stenhårt på att det finns saker som kvinnor är mer lämpade för än män. Till exempel att ta hand om barn första halvåret. Och de flesta kvinnor är betydligt mer lämpade att göra saker som har med finfingerkänslighet att göra. Det är starkt kopplat till att jag uppfattar i skidskyttet att kvinnor har lättare att lära sig skjuta. Det beror på känslan i fingret.

Vad är män bättre på än kvinnor?

– Exempelvis på grovjobben, som armerare, som betongbärare på bygge.

Hur lika är deras tävlingspsyken?

– Jag upplever att de största tjejstjärnorna vi har haft – Magda, Helena, Anna Carin – var jätteoroliga före start, men på inskjutningen ramlade de alltid på plats. För killarna är det olika tävling för tävling. Den aktive som jag beundrar mest utifrån inställning var Magdalena. Hon hade så jävla starka rutiner. Efter klockan åtta varje kväll satte hon sig på hotellet med en kaffe och en liten kaka. Hon stängde butiken. Ringde en journalist efter åtta blev det ingenting.

– Jag vet, Kristoffer, att du och Bråstedt (Mats, en kollega) inte gillar det alltid, men jag fortsätter så. Jag försöker hålla borta bruset.

Staffan pressade händerna mot bordsskivan och spann vidare på en ny tråd.

”Svalde så jävla mycket vatten”

– Jag tycker att jag är en jävla nörd ibland. Den självkritiken måste jag ha. Jag brukar ställa mig frågan ”hur är du så intresserad av ditt arbete, Staffan?”. Det är för att min vinnarinstinkt är stark.

Du har tre barn. Hur var du som pappa när de var små?

– Jag tror inte jag var någon bra pappa. Jag har varit borta alldeles för mycket.

Med skidskyttet?

– Ja. Nu har jag jäkla bra relation med mina barn och mina föräldrar, för de är inte så gamla. De var unga när jag kom till. Jag skulle aldrig någonsin göra det jag gör utan den support som jag har haft hemifrån.

En taxichaufför kom in. Hon kände igen Staffans ansikte och sa att de skulle åka. Förbundskaptenen plockade ihop sina pinaler och skulle gå. Jag hade slut på bra frågor så jag ställde en dålig.

Du är gammal militär och har nu rest massor i vintermiljöer med skidskyttet. När har du varit närmast att dö?

– För tre år sedan när jag åkte vattenskidor med mina kompisar på Luleälven. Linan snurrade sig runt mina ben. De trodde jag var lös och gasade för att hitta mig, men visste inte att jag hängde i snöret. Jag svalde så jävla mycket vatten.

Herrarnas jaktstart startar 13.00 och sänds i SVT 1. Damernas startar 15.45

Milstolpar sedan Staffan Eklund tog sig an svenskt skidskytte

1999: Eklund och Kalle Grenemark kliver in i skidskytteförbundet för att skapa en proffsigare och mer strukturerad organisation.

2001: Magdalena Forsberg gör karriärens bästa VM. Hon tar två guld och ett brons. Eklund imponeras över henen förmåga att koppla bort omvärlden för att fokusera på uppgifterna. 

2002: I november i Kiruna skriver förbundet ett långsiktigt sponsoravtal, trots att Magdalena Forsberg har slutat. Pengarna riktas mot bland andra Helena Ekholm och Anna Maria Nilsson och skapar en trygghet som möjliggör satsningen mot OS 2006.

2006: Anna Carin Zidek (då Olofsson) tar guld och silver på OS i Turin.

2009: Helena Ekholm vinner totala världscupen och belönas sedan med Jerringpriset och bragdguldet. Under VM tar hon tre medaljer varav ett guld.

2010: Ekholm misslyckas på OS, men Björn Ferry gör prestationen som har kommit att definiera hans karriär. Han startar som åtta i jaktstarten och kör upp sig till guldet.

2012: Sverige tar fem medaljer i VM i Ruhpolding, Tyskland. Aldrig förr har ett svenskt skidskyttelandslag lyckats med den bedriften.