"Tiggaren utanför affären hade också uppmärksammat"

Emelie Fredriksson

Parlympics-skytten Philip Jönsson lever med svår sjukdom: "Det här är stort"

RIO DE JANERIO. För skytten Philip Jönsson är idrotten hans identitet.

Så när till och med mannen som sitter utanför affären och tigger pengar önskade honom lycka till i Paralympics värmde det extra.

– Att åstadkomma något så här stort när man har mitt funktionshinder och kommer från en så liten ort betyder ganska mycket, säger 22-åringen.

Philip Jönsson sitter i den paralympiska byn för första gången i karriären och berättar om intrycken.

– Det är riktigt häftigt att vara här, men jag trodde nog att det skulle kännas lite större än det är – och att matsalen skulle vara mindre än den är. Den är jättestor!

Just köket är en central del i 22-åringens satsning.

Hemma i lilla Ullervad utanför Mariestad pågår träningen i familjens villa.

– Jag skjuter från tv-rummet genom köket. Det är riktigt bra träningsmöjligheter där. Annars måste man packa alla grejer, ut i bilen, åka in till stan, packa upp alla grejer och sätta på sig allt. Det här är mer effektivt, säger han.

"Familjen betyder mycket"

Pappa Mats är också tränare och just familjen betyder mycket för Philip.

– Det är alltid bra att ha någon som kan hur man fungerar med allt runtomkring. Hur sjukdomen fungerar, hur jag fungerar psykiskt och fysiskt. Han betyder jättemycket faktiskt, och hela familjen med min syster och mor är ett bidragande stöd.

Philip Jönsson fick diagnosen Duchennes muskeldystrofi när han var fyra år. Den ovanliga och allvarliga sjukdomen, som är livsförkortande, gör att musklerna successivt bryts ner och ersätts av fett och bindväv. Motoriken blir allt sämre, och för Philip innebär det nu att han inte längre kan lyfta på armarna.

Men sjukdomen är ingenting som påverkar hans idrottande – i alla fall inte på tävling.

– Just då är det inte en så stor påfrestning, med alla hjälpmedel som jag har. Stolen som jag sitter i nu, bordet är byggt efter mig, geväret har vi fixat så att det verkligen passar. När man har justerat in allt rätt känns det riktigt bra.

"Tränar inte ihjäl mig"

Philip Jönsson vet, precis som oss andra, inte hur länge han kommer att leva men vet däremot att han vill hålla på med skytte i hela sitt liv.

Han är en noggrann perfektionist som hela tiden strävar efter ett ännu bättre skott.

Är du en sådan person som tränar och tränar och tränar..?

– Jag tränar ju inte ihjäl mig, det tycker jag inte. Det gäller att träna mindre när det inte är tävlingar och mer inför tävlingar så att man orkar med, säger han.

Det stora målet ligger fyra år fram, men redan i Paralympics-debuten i Rio har han höga målsättningar.

– Kan jag få till en bra dag kan det nog bli medalj, säger han.

"Tiggaren önskade lycka till"

Han berättar att han redan innan tävlingarna startat fått mersmak. Och betydelsen av att vara på plats i världens tredje största tävling är stor.

– Det betyder ganska mycket faktiskt, att få visa att man kan åstadkomma något så här stort när man har mitt funktionshinder och kommer från en så liten kommun.

Har du fått mycket fin respons från människor där hemma?

– En del ändå. Det kom fram lite folk på stan och sa lycka till.

Och någon vecka innan jag åkte hit var det till och med en tiggare utanför affären som hade uppmärksammat att jag skulle hit. Det kändes kul.

Vad sa den personen då?

– Han önskade mig lycka till, ”lycka till i Rio”.

Uppdatering: Philip Jönsson tog sig till final och slutade där på en åttonde plats.